Ett svart hål i Vintergatans centrum
Vad finns i Vintergatans centrum? Sedan länge har astronomerna misstänkt att ett svart hål döljer sig i hjärtat av vår galax, men de kunde inte vara säkra på det. Först rätt nyligen, efter 15 års regelbundna övervakningsobservationer av Vintergatans centrum med ESO:s teleskop vid La Silla- och Paranal-observatorierna fick forskarna till sist avgörande bevis.
Stjärnorna i Vintergatans mitt är så tätt packade att speciella metoder, som adaptiv optik behövdes för att förbättra upplösningen hos VLT. Astronomerna kunde iaktta enskilda stjärnor med dittills ouppnådd noggrannhet då de rör sig runt Vintergatans centrum. Deras banor visade slutgiltigt att de måste röra sig i det ofantligt starka gravitationsfältet från ett supertungt svart hål, nästan tre miljoner gånger tyngre än vår sol. VLT-observationerna avslöjade också blixtar av infrarött ljus som kom från området med regelbundna intervall. Även om den exakta orsaken till detta fenomen ännu är okänt, så har observatörerna föreslagit att det svarta hålet snurrar snabbt. Vad som än sker hyser det svarta hålets tillvaro inte bara lugn och ro. Se ESO:s pressmeddelande eso1332, eso1151, eso0846, eso0226, och eso0330.
Astronomerna använder också VLT för att titta in i de centrala delarna av galaxer utanför vår egen, där de återigen hittar spår av supertunga svarta hål. I den aktiva galaxen NGC 1097 kunde de med aldrig tidigare uppnådd detaljrikedom se ett komplext nätverk av strimmor som löpte i spiraler in mot galaxens centrum, en första detaljerad bild av hur materia slussas in från galaxens huvuddel tills den försvinner in i kärnan. Se ESO:s pressmeddelande eso0109, eso0319, eso0414, eso0529, och eso0534.
Kulmen på en 26 år lång observations kampanj med VLT var under 2018 bekräftelsen av effekterna som förutspåtts av Einsteins allmänna relativitetsteori om en stjärna som passerar genom de extrema gravitationsfältet nära supermassivt svart hål i mitten av vår galax . Se ESO Pressmeddelande eso1825.
– Vi behövde ännu skarpare bilder för att avgöra om det fanns något alternativ till ett svart hål, och vi räknade med att ESO:s VLT skulle kunna ge oss dem. Nu har tiden för observationell svarta hål-fysik verkligen börjat!
Near-Infrared Flare from Galactic Centre