Pressmeddelande

VST fångar tre kosmiska moln i ny jättebild

14 juni 2017

I den här jättelika tre gigapixelbild från ESO:s teleskop VST (VLT Survey Telescope) får två av himlens mest kända inventarier sällskap av en kosmisk doldis. Till höger i bilden ligger ett ljussvagt gasmoln som kallas Sharpless 2-54, i mitten finns den ikoniska Örnnebulosan och till vänster ligger Omeganebulosan. Trion utgör bara en del av ett vidsträckt komplex av gas, stoft och damm där nyfödda stjärnor håller på att lysa upp sin omgivning.

Sharpless 2-54, Örnnebulosan och Omeganebulosan ligger alla cirka 7000 ljusår från jorden. De första två återfinns i stjärnbilden Ormen, medan den sistnämnda ligger inom Skytten. I den här delen av Vintergatsbandet ligger ett gigantiskt moln av potentiellt stjärnstoff. De tre nebulosorna pekar ut ställen i molnet där delar av det har klumpat ihop sig och sedan störtat ihop för att bilda nya stjärnor. Tack vare det energirika ljuset från dessa nyfödda stjärnor lyser nu också gasen omkring upp i den rosa nyansen som är kännetecknande för områden i rymden där väte är vanligt förekommande.

Två av bildens nebulosor har liknande upptäcktshistorier. Astronomer fick först syn på de ljusstarka stjärnhoparna som finns i anslutning till både Sharpless 2-54 och Örnnebulosan. Senare kunde de även skönja de vidsträckta men relativt bleka gasmolnen som omger stjärnhoparna. Det var den brittiske astronomen William Herschel som 1784 la märke till stjärnhopen i Sharpless 2-54. Hopen, som senare fick beteckningen NGC 6604 (eso1218), syns till vänster om nebulosan i den här bilden. Det ljussvaga molnet som hör till hopen förblev okänt ända in på 1950-talet då den amerikanske astronomen Stewart Sharpless fick syn på det i fotografier som ingick i himmelskartläggningen National Geographic–Palomar Sky Atlas.

Örnnebulosans prakt blev snabbare känd bland astronomer. Schweizaren Philippe Loys de Chéseaux upptäckte dess ljusa stjärnhop, NGC 661, redan 1745 eller 1746 (eso0142). När ett par decennier senare den franske astronomen Charles Messier studerade den här delen av himlen dokumenterade han också dess gasmoln, och nebulosan blev Messier 16 i hans inflytelserika katalog (eso0926).

Omeganebulosan då? de Chéseaux noterade 1745 dess mer påfallande ljusa skepnad och identifierade den som en nebulosa. Men hans katalog var det få som tog del av. Det var först med Messiers återupptäckt 1764 och dess beteckning som Messier 17, det sjuttonde objektet i fransmannens populära samling (eso0925), som Omeganebulosan blev vidare känd.

Bilden har skapats utifrån observationer som gjorts med ESO:s kartläggningsteleskop VST (VLT Survey Telescope) i Chile. För att skapa den kolossalt stora färgbilden har dussintals enskilda bilder från teleskopets vidvinkelkamera OmegaCAM – var och en på 256 megapixlar – skarvats ihop. Omfattande bildbehandling ligger bakom den slutgiltiga bilden på hela 3,3 gigapixlar, en av de största som ESO släppt.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på VST

Kontakter

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1719 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.