Pressmeddelande

Förödelsens pelare

Den färgglada Carinanebulosan blästras av briljanta närliggande stjärnor

2 november 2016

Spektakulära nya observationer av de enorma pelarliknande strukturerna inuti Carinanebulosan har gjorts med hjälp av instrumentet MUSE som sitter på ESO:s Very Large Telescope. De olika pelarna, som analyserades av ett internationellt forskarlag, ser ut att vara pelare fyllda med förödelse – i kontrast till namnet som de ikoniska Skapelsens pelare har i Örnnebulosan, som också är en liknande miljö.

Spirorna och pelarna i de nya bilderna av Carinanebulosan är väldiga moln av stoft och gas inuti ett nav för stjärnbildning ungefär 7500 ljusår bort. Pelarna i nebulosan observerades av ett forskarlag som leds av Anna McLeod, doktorand vid ESO, och som använde instrumentet MUSE vid ESO:s Very Large Telescope.

Vad som gör MUSE så kraftfullt är att det samtidigt skapar tusentals bilder av nebulosan, var och en i olika våglängdsintervaller. Detta gör det möjligt för astronomer att kartlägga de kemiska och fysiska egenskaperna hos materialet från olika delar av nebulosan.

Bilder från liknande strukturer, som de välkända Skapelsens pelare i Örnnebulosan och strukturerna i NGC 3603, kombinerades med de som visas här. Totalt har man observerat 10 pelare, och på så vis fann man en klar länk mellan strålningen som sänds ut av närliggande massiva stjärnor och pelarnas karaktärsdrag.

Ironiskt nog är en av de första konsekvenserna från bildandet av massiva stjärnor att de börjar förstöra molnet från vilket de föddes. Idén att massiva stjärnor har en sådan betydande effekt på deras omgivning är inte något nytt: man vet att sådana stjärnor kastar ut enorma mängder av kraftfull, joniserande strålning – emission med tillräckligt med energi för att tömma atomer på deras omgivande elektroner. Men det är väldigt svårt att samla in observationella bevis på samspelet mellan dessa stjärnor och deras omgivning.

Forskarlaget analyserade effekterna som denna energiska strålning har på pelarna: en process som på engelska kallas photoevaporation (ljusförångning), när gasen joniseras och sedan förskingras. Genom att observera resultaten av ljusförångning – vilket inkluderar pelarnas förlust av massa – kunde forskarna hitta orsaken. De hittade ett tydligt samband mellan mängden av joniserad strålning som sändes ut av de närliggande stjärnorna och hur pelarna förskingras.

Detta kan tyckas vara en kosmisk katastrof, där massiva stjärnor vänder sig emot sina skapare. Men komplexiteten i återkopplingsmekanismerna mellan stjärnorna och pelarna är fortfarande inte välförstådd. Dessa pelare kan se ut att vara tätpackade, men molnen av stoft och gas som tillsammans utgör nebulosan är faktiskt väldigt tunna. Det är möjligt att strålning och stjärnvindarna från de massiva stjärnorna faktiskt skapar mer tätpackade platser inuti pelarna, där stjärnor eventuellt kan bildas.

Dessa hisnande himmelska strukturer har mer att berätta och MUSE är ett instrument som är väl anpassat för att lära oss mer.

Noter

[1] Skapelsens pelare är en ikonisk bild som togs av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble, vilket gör den till den mest välkända av denna typ av strukturer. De kallas även för elefantsnablar och kan vara flera ljusår långa.

Mer information

Resultaten presenteras i en forskningsartikel med titeln “Connecting the dots: a correlation between ionising radiation and cloud mass-loss rate traced by optical integral field spectroscopy“ av A. F. McLeod m. fl. och publiceras i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.

Forskarlaget består av A. F. McLeod (ESO, Garching, Tyskland), M. Gritschneder (Universitäts-Sternwarte, Ludwig-Maximilians-Universität, Munich, Tyskland), J. E. Dale (Universitäts-Sternwarte, Ludwig-Maximilians-Universität, Munich, Tyskland), A. Ginsburg (ESO, Garching, Germany), P. D.Klaassen (UK Astronomy Technology Centre, Royal Observatory Edinburgh, Storbritannien), J. C. Mottram (Max Planck Institute for Astronomy, Heidelberg, Tyskland), T. Preibisch (Universitäts-Sternwarte, Ludwig-Maximilians-Universität, Munich, Tyskland), S. Ramsay (ESO, Garching, Tyskland), M. Reiter (University of Michigan Department of Astronomy, Ann Arbor, Michigan, USA) och L. Testi (ESO, Garching, Tyskland).

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Anna Faye McLeod
ESO
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6321
E-post: amcleod@eso.org

Mathias Jäger
Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 176 62397500
E-post: mjaeger@partner.eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1639 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Usage of ESO Images, Videos, Web texts and Music
Are you a journalist? Subscribe to the ESO Media Newsletter in your language.