Pressmeddelande

Kosmisk återvinning

2 september 2015

Denna bild domineras av en del av den gigantiska nebulosan Gum 56, som lyser tack vare en het, ljusstark ung stjärna som föddes inuti nebulosan. Under miljoner år har stjärnor bildats ur gasen i denna nebulosa, material som senare återvänder till sin barnkammare när åldrande stjärnor antingen försiktigt kastar ut sitt material i rymden eller kastar ut det på ett mer dramatiskt vis i supernovaexplosioner. Denna bilden togs med MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop vid La Sillaobservatoriet i Chile som en del av ESO:s program “Kosmiska pärlor".

Djupt inbäddad i denna enorma stjärnbarnkammare finns tre hopar av heta unga stjärnor – bara några få miljoner år gamla – som lyser starkt i ultraviolett ljus. Det är ljuset från dessa stjärnor som gör att nebulosans gasmoln glöder som det gör. Detta ljus avlägsnar elektroner från atomerna - en process som kallas jonisering – och när de sedan återkombineras så skickar det ut energi i form av ljus. Alla grundämnen skickar ut ljus med en karaktäristisk färg och de stora vätemolnen i nebulosan producerar dess kraftiga röda glöd.

Gum 56 – även känd som IC 4628 eller under smeknamnet Räknebulosan – har fått sitt namn från den australiensiska astronomen Colin Stanley Gum som år 1955 publicerade en katalog över H II-områden.

En stor andel av joniseringen i Gum 56 kommer från två O-typ stjärnor, heta, blåvita stjärnor, även kända som blå jättar på grund av deras färg [1]. Stjärnor av denna typ är ovanliga i universum eftersom massan hos de blå jättarna innebär att de lever relativt korta liv. Efter bara några få miljoner år så kollapsar dessa stjärnor och avslutar sina liv som supernovor, vilket även kommer vara det slutliga ödet för de andra massiva stjärnorna i nebulosan.

Förutom de många nyfödda stjärnorna som ligger inbäddade i nebulosan är detta område fortfarande fyllt med tillräckligt med stoft och gas för att skapa en ny generation av stjärnor. Områdena i nebulosan där nya stjärnor föds är synliga i denna bild som täta moln. Materialet som formar stjärnorna innefattar resterna av de mest massiva stjärnorna från en äldre generation som redan nått slutet av sina liv och kastat ut sitt material i våldsamma supernovaexplosioner. På så vis fortsätter cykeln av stjärnors liv och död.

Med tanke på de två ovanliga blå jättarna i området och hur framträdande nebulosan är i infraröda och radiovåglängder är det kanske överraskande att detta område fortfarande inte har studerats mer av professionella astronomer. Gum 56 har en diameter på cirka 250 ljusår men trots sin enorma storlek har den ofta ignorerats av visuella observatörer på grund av dess matthet, och eftersom det mesta av dess ljus inte är synligt för det mänskliga ögat.

Nebulosan ligger på ett avstånd av cirka 6000 ljusår från jorden. I himlen syns den i stjärnbilden Skorpionen där den täcker ett område lika stort som fyra fullmånar [2].

Denna bild, som bara täcker en del av nebulosan, togs med MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop av kameran Wide Field Imager (WFI) som en del av ESO:s program “Kosmiska pärlor”. I detta program används observationstid som annars gått till spillo eftersom väderförhållandena ansetts vara för dåliga för vetenskapliga observationer. Istället tar man bilder på intressanta, spännande eller visuellt tilltalande objekt. Data görs även tillgängligt för professionella astronomer genom ESO:s vetenskapliga arkiv.

Noter

[1] Notera att dessa stjärnor ligger utanför synfältet av denna bild.

[2] En vidvinkelvy av Räknebulosan som togs av VLT Survey Telescope har tidigare publicerats (eso1340a).

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop

• Bilder tagna av MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop

Kontakter

Richard Hook
ESO education and Public Outreach Department
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1535 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.