Pressmeddelande

Universums långsamma död kartläggs

Mätningar från GAMA-projektet släpps under IAU:s generalförsamling

10 augusti 2015

Ett internationellt forskarteam som studerat mer än 200 000 galaxer har mätt upp energin som alstras inom ett större område av rymden – med en precision som aldrig tidigare uppnåtts. Detta är den mest omfattande utvärdering av energiproduktionen i vårt närområde i universum. Forskarna bekräftar att den energi som produceras i en del av universum idag är bara omkring hälften av vad det var för två miljarder år sedan. Den avtagande effekten syns dessutom i alla våglängder från ultraviolett till långvågigt infrarött. Vårt universum dör långsamt.

I studien har många av världens mest kraftfulla teleskop deltagit, bland dem ESO:s kartläggningsteleskop VISTA och VST vid Paranalobservatoriet i Chile. Deras observationer har kompletterats med två teleskop i omloppsbana som drivs av NASA (GALEX och WISE) samt ytterligare ett som tillhör det europeiska rymdorganet ESA (Herschelteleskopet) [1].

Denna forskning utgör en del av kartläggningsprojektet GAMA (Galaxy And Mass Assembly), som är världens största astronomiska kartläggning hittills i många olika våglängder.

Simon Driver, astronom vid ICRAR, University of Western Australia, leder det stora forskarteam bakom GAMA.

– Vi använde oss av så många rymd- och markbaserade teleskop som vi kunde få tag på för att mäta energiproduktionen i fler än 200 000 galaxer, och vi använde ett så brett vågländsområde som möjligt.

Kartläggningens mätningar görs idag tillgängliga för astronomer runtom i världen. Detta inkluderar bland annat mätningar av energiproduktionen från varje galax vid 21 våglängder, från ultraviolett till långvågigt infrarött ljus. Datamängden kommer att hjälpa forskare bättre förstå hur olika typer av galaxer bildas och utvecklas.

All energi i universum skapades under big bang, inräknat en del som blev inlåst som materia. Stjärnor lyser genom att omvandla massan tillbaka till energi enligt Einsteins välkända ekvation E=mc2 beskriver [2]. GAMA-studien syftar till att kartlägga och modellera all energi som bildas inuti ett större område idag, och vid olika tidpunkter i det förflutna.

– Medan det mesta av energin som skvalpar runt i universum uppstod efter big bang så alstras mer energi hela tiden av stjärnorna som slår samman grundämnen som väte och helium. Denna nya energi kan absorberas av stoft och damm när det färdas genom sin värdgalax, eller så försvinner den ut i den intergalaktiska rymden och fortsätter sin resa tills den träffar något, till exempel en annan stjärna, en planet, eller, i sällsynta fall, en teleskopspegel, förklarar Simon Driver.

Att universum sakta bleknar har varit känt sedan slutet av 1990-talet. Men de nya resultaten visar att detta sker i alla våglängder från ultraviolett till långvågigtt infrarött. Dessutom ger studien den mest omfattande utvärderingen hittills av energiproduktionen i vårt närliggande universum.

– Universums nedgång fortsätter från och med nu, en långsam glidning in i ålderdomen. Universum har i princip satt sig i soffan, dragit upp en filt och är på väg att nicka till i en evig dvala, avslutar Simon Driver.

Forskarteamet hoppas kunna utöka arbetet med att kartlägga universums energiproduktion över hela dess historia. Till det vill man ta hjälp av många nya teleskop, bland dem världens största radioteleskop, Square Kilometre Array, som kommer att byggas i Australien och Sydafrika under nästa årtionde.

Astronomerna presenterar dessa resultat måndagen den 10 augusti 2015 under den Internationella astronomiska unionens 29:e generalförsamling som hålls i Honolulu, Hawaii.

Noter

[1] Mätningar från följande teleskopen och kartläggningsprojekt användes i projektet. Från korta till långa våglängder GALEX, SDSS, VST (KiDS-projektet), AAT, VISTA (VIKING-projektet)/UKIRT, WISE, Herschel (PACS/SPIRE).

[2] En stor del av universums energiproduktion har sitt ursprung i kärnfusion inuti stjärnor, där massa långsamt omvandlas till energi. En annan viktig källa är de mycket heta skivor som omger de svarta hålen i galaxers centrum, där gravitationell energi omvandlas till elektromagnetisk strålning från kvasarer och andra aktiva galaktiska kärnor. Strålning med mycket längre våglängd alstras av gigantiska moln av stoft och damm som sprider iväg energin från stjärnorna inuti.

Mer information

Forskningsesultaten presenteras i en artikel med titeln “Galaxy And Mass Assembly (GAMA): Panchromatic Data Release (far-UV—far-IR) and the low-z energy budget”, av S. Driver m. fl. som har skickats in till tidsskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. De kommer också presenteras för forskare samt på en presskonferens vid IAU:s generalförsamling i Hawaii den 10 augusti 2015.

Forskarteamet består av Simon P. Driver (ICRAR, University of Western Australia, Crawley, Western Australia, Australien [ICRAR]; University of St Andrews, Storbritannien), Angus H. Wright (ICRAR), Stephen K. Andrews (ICRAR), Luke J. Davies (ICRAR) , Prajwal R. Kafle (ICRAR), Rebecca Lange (ICRAR), Amanda J. Moffett (ICRAR) , Elizabeth Mannering (ICRAR), Aaron S. G. Robotham (ICRAR), Kevin Vinsen (ICRAR), Mehmet Alpaslan (NASA Ames Research Centre, Mountain View, California, USA), Ellen Andrae (Max Planck Institute for Nuclear Physics, Heidelberg, Tyskland [MPIK]), Ivan K. Baldry (Liverpool John Moores University, Liverpool, Storbritannien), Amanda E. Bauer (Australian Astronomical Observatory, North Ryde, NSW, Australien [AAO]), Steve Bamford (University of Nottingham, Storbritannien), Joss Bland-Hawthorn (University of Sydney, NSW, Australien), Nathan Bourne (Institute for Astronomy, University of Edinburgh, Royal Observatory, Edinburgh, Storbritannien), Sarah Brough (AAO), Michael J. I. Brown (Monash University, Clayton, Victoria, Australien), Michelle E. Cluver (The University of Western Cape, Bellville, Sydafrika), Scott Croom (University of Sydney, NSW, Australien), Matthew Colless (Australian National University, Canberra, ACT, Australien), Christopher J. Conselice (University of Nottingham, Storbritannien), Elisabete da Cunha (Macquarie University, Sydney NSW, Australien), Roberto De Propris (University of Turku, Piikkiö, Finland), Michael Drinkwater (Queensland University of Technology, Brisbane, Queensland, Australien), Loretta Dunne (Institute for Astronomy, University of Edinburgh, Royal Observatory, Edinburgh, Storbritannien; Cardiff University, Cardiff, Storbritannien), Steve Eales (Cardiff University, Cardiff, Storbritannien), Alastair Edge (Durham University, Durham, Storbritannien), Carlos Frenk (Durham University, Durham, Storbritannien), Alister W. Graham (Macquarie University, Sydney NSW, Australien), Meiert Grootes (MPIK), Benne W. Holwerda (Leiden Observatory, University of Leiden, Leiden, Nederländerna), Andrew M. Hopkins (AAO) , Edo Ibar (Universidad de Valparaso, Valparaiso, Chile), Eelco van Kampen (ESO, Garching, Tyskland), Lee S. Kelvin (Liverpool John Moores University, Liverpool, Storbritannien), Tom Jarrett (University of Cape Town, Rondebosch, Sydafrika), D. Heath Jones (Macquarie University, Sydney, NSW, Australien), Maritza A. Lara-Lopez (Universidad Nacional Automana de México, Mexico), Angel R. Lopez-Sanchez (AAO), Joe Liske (Hamburger Sternwarte, Universität Hamburg, Hamburg, Tyskland), Jon Loveday (University of Sussex, Falmer, Brighton, Storbritannien), Steve J. Maddox (Institute for Astronomy, University of Edinburgh, Royal Observatory, Edinburgh, Storbritannien; Cardiff University, Cardiff, Storbritannien), Barry Madore (Observatories of the Carnegie Institution of Washington, Pasadena, Kalifornien, USA [OCIW]), Martin Meyer (ICRAR) , Peder Norberg (Durham University, Durham, Storbritannien), Samantha J. Penny (University of Portsmouth, Portsmouth, Storbritannien), Stephen Phillipps (University of Bristol, Bristol, Storbritannien), Cristina Popescu (University of Central Lancashire, Preston, Lancashire), Richard J. Tuffs (MPIK), John A. Peacock (Institute for Astronomy, University of Edinburgh, Royal Observatory, Edinburgh, Storbritannien), Kevin A.Pimbblet (Monash University, Clayton, Victoria, Australien; University of Hull, Hull, Storbritannien), Kate Rowlands (University of St Andrews, Storbritannien), Anne E. Sansom (University of Central Lancashire, Preston, Lancashire), Mark Seibert (OCIW), Matthew W.L. Smith (Queensland University of Technology, Brisbane, Queensland, Australien), Will J. Sutherland (Queen Mary University London, London, Storbritannien), Edward N. Taylor (The University of Melbourne, Parkville, Victoria, Australien), Elisabetta Valiante (Cardiff University, Cardiff, Storbritannien), Lingyu Wang (Durham University, Durham, Storbritannien; SRON Nederländernas institut för rymdforskning, Groningen, Nederländerna), Stephen M. Wilkins (University of Sussex, Falmer, Brighton, Storbritannien) och Richard Williams (Liverpool John Moores University, Liverpool, Storbritannien).

The Galaxy and Mass Assembly Survey, eller GAMA, är ett samarbete med nästan 100 forskare från mer än 30 universitet i Australien, Europa och USA.

ICRAR är ett samarbetsprojekt mellan Curtin University och University of Western Australia, med stöd och finansiering från Western Australias delstatsregering.

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Forskningsartikeln
• Bilder från VISTA och VST
• Länk till en video som tar dig genom GAMA-data

 

Kontakter

Simon Driver
ICRAR – University of Western Australia
Tel: +61 400 713 514
Mobil: +1 808 304 2392
E-post: simon.driver@icrar.org

Andrew Hopkins
Australian Astronomical Observatory
North Ryde, NSW, Australia
Tel: +61 432 855 049
E-post: andrew.hopkins@aao.gov.au

Joe Liske
Hamburger Sternwarte, Universität Hamburg
Hamburg, Germany
E-post: jochen.liske@uni-hamburg.de

Pete Wheeler
Media Contact. ICRAR – University of Western Australia
Australia
Tel: +61 423 982 018
E-post: pete.wheeler@icrar.org

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1533 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.