Pressmeddelande

En stjärnhop i Carinas kölvatten

21 maj 2014

Den här nya färgrika bilden från MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile visar stjärnhopen NGC 3590. Stjärnorna skiner klart framför ett dramatiskt landskap av mörka stoftfläckar och färgsprakande moln av glödande gas i olika nyanser. Denna lilla samling stjärnor ger astronomer ledtrådar om hur dessa stjärnor bildas och utvecklas, men hjälper oss också att förstå galaxens spiralarmar.

NGC 3590 är en liten stjärnhop omkring 7500 ljusår från jorden i stjärnbilden Kölen. Den är en samling av några tiotal stjärnor som löst hålls samman av gravitationen, och är ungefär 35 miljoner år gammal.

Stjärnhopen är inte bara vacker, den är också mycket användbar för astronomer. Genom att studera denna stjärnhop och andra närliggande stjärnhopar kan astronomer utforska spiralskivans egenskaper i vår galax Vintergatan. NGC 3590 ligger i det största enskilda segmentet av en spiralarm som kan ses från platsen i galaxen där vi befinner oss: Carina-spiralsegmentet (Carina är Kölens namn på latin).

Vintergatan har flera spiralarmar – långa böjda strömmar av gas och stjärnor som sträcker sig ut från galaxens mitt. Galaxen har två stjärnspäckade huvudarmar och två glesare biarmar, och de har alla fått namn efter de stjärnbilder där de är som mest framträdande [1].

Från jorden ses Carina-spiralsegmentet som ett område på himlen tätt packat med stjärnor. Den ligger i Carina-Sagittarius-biarmen.

Namnet på den här spiralarmen – Carina, alltså Kölen – är ganska passande, eftersom spiralarmarna faktiskt är vågor av gas och stjärnor som sveper runt i galaxens skiva. De utlöser gnistrande utbrott av nybildning av stjärnor, och lämnar stjärnhopar såsom NGC 3590 i sitt kölvatten. Genom att hitta och observera unga stjärnor som de i NGC 3590 är det möjligt att beräkna avståndet till olika delar av spiralarmen, vilket ger oss information om dess form och uppbyggnad.

Öppna stjärnhopar kan typiskt innehålla mellan några få tiotal och upp till flera tusen stjärnor, och de ger astronomer ledtrådar om hur stjärnor utvecklas. Stjärnorna i en stjärnhop som NGC 3590 föddes ungefär samtidigt från samma gasmoln, och det gör sådana stjärnhopar till utmärkta testområden för att undersöka teorier om hur stjärnor bildas och utvecklas.

Den här bilden från instrumentet Wide Field Imager (WFI) på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop på La Silla visar stjärnhopen och det omkringliggande gasmolnet som glöder i orangea och röda färgtoner eftersom det värms upp av strålningen från närbelägna heta stjärnor. WFI är en vidvinkelkamera, och får därför med ett enormt antal bakgrundsstjärnor i bilden.

För att framställa den här bilden gjordes flera observationer med olika filter för att fånga de olika färgerna i området. Bilden skapades genom att kombinera tre bilder som tagits i synligt ljus, infrarött ljus samt med ett särskilt filter som bara samlar in ljus från glödande vätgas.

Noter

[1] De fyra armarna kallas Carina-Sagittariusarmen, Normaarmen, Scutum-Centaurusarmen och Perseusarmen.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Foton på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop
• Foton tagna med MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop 
• Foton på La Silla

Kontakter

Richard Hook
ESO, Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1416 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.