Pressmeddelande
Unga stjärnor kokar i Räknebulosan
18 september 2013
Det glödande gasmolnet i den här nya bilden är en stjärnbarnkammare som kallas Räknebulosan. Bilden är tagen med kartläggningsteleskopet VST vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile, och är antagligen den skarpaste bilden som någonsin tagits av detta objekt. Klumpar av heta nyfödda stjärnor är belägna mellan molnen som utgör nebulosan.
I stjärnbilden Skorpionen, ungefär 6000 ljusår från jorden, ligger en nebulosa med katalognamnet IC 4628. Det är ett gigantiskt område som är fullt av gas och mörka klumpar av stoft. De här gasmolnen är områden där heta unga stjärnor bildas. I synligt ljus har dessa stjärnor en blå-vit färg, men de sänder också ut stark strålning i andra delar av det elektromagnetiska spektret – speciellt ultraviolett ljus [1].
Det är det ultravioletta ljuset från stjärnorna som gör att gasmolnen lyser. Strålningen slår bort elektronerna från väteatomerna, vilka sedan rekombinerar och skickar ut ljus. Varje kemiskt ämne skickar ut ljus med karaktäristiska färger när detta sker, och för väte är den viktigaste färgen röd. IC 4628 är ett exempel på ett så kallat H II-område.
Räknebulosan mäter ungefär 250 ljusår tvärsöver, och täcker ett område på himlen som är fyra gånger större än fullmånen. Trots dess storlek har den ofta förbisetts av observatörer då den lyser svagt och sänder ut det mesta av sitt ljus vid våglängder som det mänskliga ögat inte är känsligt för. Nebulosan kallas också Gum 56, efter den australiensiske astronomen Colin Gum, som 1955 publicerade en katalog över H II-områden.
Under de senaste miljoner åren har många stjärnor bildats i det här området, både ensamma och i hopar. Det finns en stor stjärnhop som kallas Collinder 316 som sträcker sig över hela bilden. Den här hopen är en del av en mycket större samling av stjärnor. Vi ser också många mörka strukturer eller håligheter, där interstellärt material har blåsts bort av de kraftfulla vindarna från stjärnorna i närheten.
Den här bilden togs av kartläggningsteleskopet VST (VLT Survey Telescope) vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile. VST är det största kartläggningsteleskopet i världen för synligt ljus. Det är ett toppmodernt 2,6-metersteleskop med kameran OmegaCAM som har 32 ccd-detektorer som tillsammans tar bilder med 268 megapixlar. Den nya bilden, 24&nnbsp;000 pixlar bred, är sammansatt av två sådana bilder och är en av de största enskilda bilder som ESO har släppt hittills.
Bilden är en del av en detaljerad allmän kartläggning av en stor del av Vintergatan som kallas VPHAS+, och som använder kraften hos VST för att leta efter nya objekt som unga stjärnor eller planetariska nebulosor. Kartläggningen kommer också att ge oss de bästa bilderna hittills av många stora områden där stjärnor håller på att födas, som den som avbildas här.
De väldigt skarpa observationerna från VST har förbättrats ytterligare genom att lägga till högkvalitativa bilder tagna i andra filter av Martin Pugh, en mycket skicklig amatörastronom som observerar från Australien med ett 32- och ett 13-centimetersteleskop [3].
Den här pressreleasen är en milstolpe - det är den 1000:de pressreleasen från ESO. Den första publicerades 1985 och innehöll en bild av Halley’s komet. Alla pressreleaser är tillgängliga online.
Noter
[1] Det här är samma slags strålning som gör att vi bränner oss då vi utsätts för för mycket direkt solljus. Men jordens atmosfär skyddar livet på ytan från det mesta av den ultravioletta strålningen och bara de längre våglängderna (mellan 300 och 400 nanometer) når marken och gör att vi blir bruna eller bränner huden. En del av den ultravioletta strålningen som skickas ut av väldigt heta stjärnor i H II-områden har mycket kortare våglängder (kortare än 91,2 nanometer), som kan jonisera väte.
[2] Astronomer använder termen H II då man talar om joniserat väte och H I om atomärt väte. En väteatom består av en elektron som är bunden till en proton; i en joniserad gas är atomerna uppdelade i fritt rörliga elektroner och positiva joner – i det här fallet är de positiva jonerna en enda proton.
[3] Fler detaljer om observationerna kan hittas på Martin Pughs informationssida om det här objektet.
Mer information
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.
Länkar
Kontakter
Richard Hook
ESO, Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org
Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org
Om pressmeddelandet
| Pressmeddelande nr: | eso1340sv |
| Namn: | IC 4628 |
| Typ: | Milky Way : Nebula : Type : Star Formation |
| Facility: | Very Large Telescope |
