Pressmeddelande

Ett omaka par

Två väldigt olika gasmoln i Vintergatans granne

7 augusti 2013

I Vintergatans granngalax Stora Magellanska molnet har ESO:s Very Large Telescope fotograferat ett spännande område där stjärnor bildas. Den här skarpa bilden visar upp två mycket olika lysande gasmoln: det rödaktiga NGC 2014 och dess blå granne NGC 2020. Även om de är väldigt olika har de båda formats av kraftfulla stjärnvindar från heta, nyfödda stjärnor i närheten som strålar in i gasen och gör att den lyser starkt.

Den här bilden är tagen med Very Large Telescope (VLT) vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile - den bästa platsen på södra halvklotet för astronomiska observationer. Men till och med utan ett teleskop, kan man i riktning mot stjärnbilden Svärdfisken [1] på en klar och mörk natt se en suddig fläck som vid en första anblick ser ut som ett moln i vår egen atmosfär.

Något sådant borde den upptäcktsresande Ferdinand Magellans ha fått som första intryck under hans berömda resa på södra halvklotet 1519. Även om Magellan blev dödad på Filippinerna innan han kom tillbaka till Europa, kunde hans manskap rapportera både detta moln och dess mindre syskon när de återvände. Dessa två galaxer döptes sedan i Magellans ära. Dock måste de ha observerats av tidigare upptäcktsresanden från Europa samt av de bofasta på södra halvklotet, men de rapporterades aldrig.

I det Stora Magellanska molnet bildas nya stjärnor hela tiden. Vissa av de områden där detta sker kan ses med blotta öga, som till exempel den välkända Tarantelnebulosan. Men det finns också mindre – men lika spännande – områden som kräver teleskop för att undersökas i detalj. Den här nya bilden från VLT visar upp ett udda par: NGC 2014 och NGC 2020.

Det rödaktiga molnet till höger, NGC 2014, lyser mest tack vare vätgas. Det innehåller en hop av heta unga stjärnor. Den starka strålningen från dessa stjärnor slår bort elektronerna från atomerna i den omgivande gasen och joniserar den, vilket gör att gasen strålar ut en karaktäristisk röd färg.

Förutom den starka strålningen skapar också unga stjärnor kraftfulla stjärnvindar som får gasen runt omkring dem att skingras och avlägsna sig. Till vänster om hopen verkar en enda starkt lysande och mycket het stjärna [2] ha startat den processen, och skapat en hålighet som verkar omges något som liknar en bubbla. Denna struktur kallas NGC 220. Den säregna blå färgen hos detta mystiska objekt kommer från joniserat syre istället för väte.

De slående olika färgerna hos NGC 2014 och NGC 2020 kommer sig av de olika kemiska sammansättningen i gasen omkring stjärnorna och stjärnornas olika temperaturer. Avståndet mellan stjärnorna och deras respektive gasmoln spelar också in.

Det Stora magellanska molnet ligger bara 163 000 ljusår från Vintergatan, vilket är nära med kosmiska mått mätt. Dess närhet gör det ett viktigt mål för astronomerna, eftersom det kan studeras mycket mer noggrant än mer avlägsna system. Det var ett av skälen till att bygga teleskop på det södra halvklotet, vilket ledde till att ESO startades för över 50 år sedan. Även om det magellanska molnet är gigantiskt för oss människor, innehåller det mindre än en tiondel av Vintergatans massa, och är bara 14 000 ljusår stort – jämför med Vintergatan som är upp emot 100 000 ljusår tvärsöver. Astronomerna katalogiserar det Stora magellanska molnet som en oregelbunden dvärggalax; dess oregelbundenhet samt dess centrala stav med stjärnor ger en antydan om att växelverkan med Vintergatan och dess andra granne, det Lilla magellanska molnet, är anledningen till dess kaotiska form.

Den här bilden togs med instrumentet FORS2 (visual and near-ultraviolet FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph) som sitter på ESO:s VLT, som en del av ESO:s program Cosmic Gems [2].

Noter

[1] Även om den här stjärnbilden ofta identifieras med en svärdfisk finns det anledningar att tro att den mindre vanliga delfinfisken skulle passa bättre. Fler detaljer finns här.

[2] Den här stjärnan är ett exempel på en så kallad Wolf-Rayet stjärna. Dessa objekt lever korta liv och är väldigt heta – deras yta kan bli mer än tio gånger varmare än solens yta – och de lyser därför väldigt starkt och dominerar områdena omkring dem.

[3] Den här bilden kommer från ESO:s ”Cosmic Gems”-program (namnet motsvarar “Kosmiska pärlor” på svenska) är ett nytt projekt som syftar till att producera astronomiska bilder för undervisning och för att väcka allmänhetens intresse. I detta program används observationstid som annars gått till spillo eftersom väderförhållandena ansetts vara för dåliga för vetenskapliga observationer. Istället tar man bilder på intressanta, spännande eller visuellt tilltalande objekt. Data görs även tillgängligt för professionella astronomer genom ESO:s vetenskapliga arkiv.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Richard Hook
ESO, Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1335 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Usage of ESO Images, Videos, Web texts and Music
Are you a journalist? Subscribe to the ESO Media Newsletter in your language.