Pressmeddelande

ESO:s Very Large Telescope firar femton framgångsrika år

23 maj 2013

ESO firar 15 år av jätteteleskopet VLT (Very Large Telescope), världens mest avancerade teleskop för synligt ljus - med den här spektakulära nya bilden. Här svävar silhuetterna av täta, mörka stoftmoln framför ett rosaskimrande töcken av gas som astronomer kallar IC 2944. Likt droppar av bläck i en jordgubbscocktail, har de märkliga mörka molnen fått sina oregelbundna former av den kraftiga strålningen från stjärnorna i närheten.

Med denna nya bild firas en viktig milstolpe för VLT: det är femton är sedan det första av dess teleskop såg sitt första ljus, den 25 maj 1998. Sedan dess har de fyra stora ursprungliga teleskopen fått sällskap av de fyra mindre hjälpteleskopen som är en del av VLT:s interferometer (VLTI). Jätteteleskopen VLT är ett av de mest kraftfulla och mest produktiva markbundna teleskopen som finns. Under 2012 publicerades över 600 granskade forskningsartiklar som baserades på data från VLT och VLTI (se ann13009).

Nya stjärnor föds och växer till sig i stora moln av stoft och gas som finns mellan stjärnorna. Den här nya bilden visar ett sådan interstellärt moln, IC 2944, som lyser ljust rosa i bakgrunden [1]. Den här bilden är den skarpaste som någonsin tagits av det här objektet från marken [2]. Molnet ligger ungefär 6500 ljusår från oss i den sydliga stjärnbilden Kentauren. I den här delen av himlen finns många andra liknande moln och nebulosor som detaljstuderas av astronomer för att förstå mekanismerna bakom hur stjärnorna bildas.

IC 2944 är en så kallad emissionsnebulosa som till största delen består av vätgas. Nebulosan lyser rött, tack vare den intensiva strålningen från många starkt lysande nyfödda stjärnor. Mot bakgrunden syns flera mystiska mörka fläckar. Dessa kalla stoftmoln kallas Bok-globuler och har fått sitt namn efter den holländske/amerikanske astronomen Bart Bok, som pekade ut dem under 1940-talet som möjliga platser för nya stjärnor att bildas. Bok-globulerna på bilden har fått smeknamnet Thackerays globuler [3].

Större Bok-globuler i mer lugna områden kollapsar ofta och bildar nya stjärnor, men de som vi ser i den här bilden är under hårt bombardemang av ultraviolett strålning från heta unga stjärnor i närheten. Samtidigt som de slås sönder fragmenteras de också, lite som smör som hälls i en het stekpanna. Det är troligt att dessa globuler kommer att förstöras innan de kan kollapsa och bilda nya stjärnor.

Bok-globuler är inte enkla att studera. Eftersom de inte släpper ut något synligt ljus är det svårt för astronomer att lära sig om deras hemligheter. Andra metoder är därför nödvändiga - till exempel observationer vid infraröda eller submillimetervåglängder. Vid längre våglängder lyser stoftmolnen upp, eftersom deras temperatur är bara några grader över absoluta nollpunkten. Sådana studier av Thackerays globuler har bekräftat att inga stjärnor bildas inom dem för tillfället.

Den här delen av himlen har tidigare avbildats av NASA/ESA:s Hubbleteleskop (opo0201a). Den nya bilden som är tagen med instrumentet FORS på ESO:s VLT vid Paranalobservatoriet i norra Chile [4] täcker en större del av himlen än Hubble gör.

Noter

[1] Nebulosan IC 2944 hänger samman med stjärnhopen IC 2948 och båda dessa namn används för att benämna hela regionen. Många av stjärnorna i hopen är synliga i den här bilden.

[2] Den blå exponeringen i den här sammansatta bilden är skarpare än 0,5 bågsekunder, vilket är mycket bra för ett markbundet teleskop.

[3] De upptäcktes 1950 i Sydafrika av den engelske astronomen A. David Thackeray.

[4] Den här bilden är en del av ESO:s program Cosmic Gems, vilket är ett initiativ att producera bilder av intressanta, spännande eller visuellt attraktiva objekt med ESO:s telskop, för utbildning eller utåtriktad verksamhet. Programmet använder teleskoptid som inte kunde utnyttjas för vetenskapliga observationer. Alla data som samlas in kan också användas i vetenskapliga studier och är tillgängliga för alla astronomer genom ESO:s arkiv.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• ESO:s program Cosmic Gems
• Bilder på Very Large Telescope
• Bilder tagna med Very Large Telescope

Kontakter

Richard Hook
ESO, Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1322 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.