Pressmeddelande

VLT tittar in i nebulosan NGC 6357

20 juni 2012

ESO:s jätteteleskop VLT har tagit den hittills mest detaljerade bilden på en spektakulär del av en stjärnbarnkammaren som astronomer känner som NGC 6357. Teleskopets blick fångar många unga, heta stjärnor, glödande gasmoln och bisarra stoftstrukturer som huggits fram av ultraviolett strålning och stjärnvindar.

I Vintergatans hjärta, i stjärnbilden Skorpionen, ligger nebulosan NGC 6357[1], ett område i rymden där nya stjärnor föds ut kaotiska moln av gas, stoft och damm [2]. En ny bild av den vidsträckta nebulosans yttre delar, tagen med ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope), är den bästa som hittills gjorts av denna del av himlen [3].

Den nya bilden visar en bred ström av stoft och damm över nebulosans mitt som absorberar ljus från mer avlägsna objekt. Till höger syns en liten klunga av blåvita stjärnor som har bildats ur gasen. Stjärnorna är troligen bara ett par miljoner år gamla, med stellära mått mätt mycket unga. Den intensiva ultravioletta strålningen som strömmar ut från dessa stjärnor gröper ur en hålighet i de omgivande molnen av gas och stoft, och skulpterar fram märkliga former.

Hela bilden täcks av mörka stråk av kosmiskt stoft, men några av de mest fascinerande mörka formationerna finns nere till höger i bilden och längs högerkanten. Här har de unga stjärnornas strålning skapat märkliga pelare som påminner om elefantsnablar, likt de berömda ‘Skapelsens pelare’ i Örnnebulosan (opo9544a). Kosmiska dammkorn är mycket mindre än de som man hittar i hemmet. De liknar snarare rökpartiklar och består mest av mycket små korn av silikater, grafit och vatten-is som tidigare generationer av stjärnor har skapat och skjutit ut i rymden.

Mitten av NGC 6357 innehåller en hop tunga stjärnor vars invånare är bland galaxens mest ljusstarka. Detta inre område, som inte syns i den nya bilden, har studerats flitigt och avbildats med NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble (heic0619). Men denna nya bild visar att även de yttre delarna av denna stjärnbarnkammare innehåller fascinerande strukturer som kan avlöjas med VLT:s kraft.

Bilden togs fram som en del av ESO-programmet Cosmic Gems [4].

Noter

[1] Nebulosan är även känd under det underliga namnet Krig och fred-nebulosan. Den har ingen koppling till Tolstojs stora roman, utan fick namnet av forskare som arbetade med satellitprojektet Midcourse Space Experiment. De la märke till att nebulosans västra del påminde om en duva medan den östra liknade en dödskalle i deras infraröda bilder. Tyvärr syns inte detta i den här bilden, som togs i synligt ljus. Nebulosan har ibland fått smeknamnet Hummernebulosan.

[2] NGC 6357 registrerades i synligt ljus för första gången av John Herschel från Sydafrika 1837. Han noterade bara de ljusa centrala delarna. Nebulosans fulla utsträckning kunde uppdagas först i senare fotografier.

[3] Delarna av NGC 6357 som visas i den nya VLT-bilden har inte observerats av NASA/ESA:s Hubbleteleskop.

[4] ESO:s Cosmic Gems-program är ett utåtriktat initiativ för att skapa bilder av intressanta, fascinerande eller visuellt tilltalande himlakroppar med ESO:s teleskop, med allmänhet och utbildningsväsende som målgrupper. Programmet använder små mängder av observationstid samt tid i teleskopens scheman som annars hade förblivit oanvända. Detta för att minimera påverkan på forskningsobservationer. Alla data som samlas in kan även användas till forskning och görs därför tillgängliga i ESO:s vetenskapliga arkiv.

Mer information

År 2012 är det 50 år sedan Europeiska sydobservatoriet (ESO) grundades. ESO är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett europeiskt extremt stort teleskop i 40-metersklassen för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på VLT
• Andra bilder tagna med VLT

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1226 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.