Pressmeddelande

Rosenrött skimmer där stjärnor föds

30 mars 2011

Det intensivt röda molnet i den här bilden, tagen med ESO:s jätteteleskop VLT, är ett område fyllt av glödande vätgas som omger stjärnhopen NGC 371. Denna stjärnornas barnkammare är belägen i vår granngalax Lilla magellanska molnet.

Den runda formen i bilden kanske ser ut lite som en blodfläck. Men den röda färgen hos sådana platser i rymden signalerar snarare skapelse än ond bråd död. I dessa så kallade H II-områden, fyllda av joniserat väte, föds mängder av nya stjärnor i rask takt. NGC 371 är ett typexempel på ett sådant område: en öppen stjärnhop omgiven av en nebulosa. Stjärnorna i en öppen stjärnhop har ett gemensamt ursprung i samma diffusa H II-område. Med tiden förbrukas huvuddelen av vätgasen i bildandet av nya stjärnor, vilket kvarlämnar ett skal av vätgas – som det i bilden – och en hop av heta unga stjärnor.

Galaxen som NGC 371 ligger i är Lilla magellanska molnet. Det är en dvärggalax som ligger bara 200 000 ljusår bort. Detta gör den till en av de galaxer som ligger närmast Vintergatan. Dessutom innehåller Lilla magellanska molnet stjärnor i alla möjliga olika utvecklingsfaser, från de mycket ljusstarka unga stjärnorna som finns i NGC 371 till supernovarester som är kvarlämningar från döda stjärnor. De energiska ungdomarna utsänder kopiösa mängder av ultraviolett strålning vilket får den omgivande gasen, den överblivna vätgasen i nebulosan inräknad, att lysa upp i ett färgrikt sken som sträcker sig hundratals ljusår åt alla håll. Detta fenomen kan ses vackert avbildat i den här bilden som togs med kameran FORS1 på ESO:s jätteteleskop VLT.

Öppna stjärnhopar är ingalunda sällsynta alls; talrika fina exemplar finns i vår egen Vintergata. Men NGC 371 är särskilt intressant därför att den innehåller ovanligt många variabla stjärnor. Dessa stjärnor är sådana som varierar i ljusstyrka över tiden. En särskilt intressant typ av variabla stjärnor är de så kallade långsamt pulserande B-stjärnorna. Astronomer använder dessa för att studera stjärnors inre med hjälp av tekniken asteroseismologi [1] och ett flertal sådana stjärnor har upptäckts i den här hopen. Variabla stjärnor spelar en avgörande roll inom astronomi: en del typer är ovärderliga för att mäta upp avstånd till avlägsna galaxer och därmed även universums ålder.

De rådata som användes för att skapa bilden valdes ut från ESO:s arkiv av Manu Mejias som en del av ”Hidden Treasures”-tävlingen [2]. Tre av Manus bilder fanns med bland de tjugo högst rankade; hans bild av NGC 371 hamnade på sjätteplats i tävlingen.

Noter

[1] Asteroseismologi är studiet av de interna strukturerna i pulserande stjärnor. Genom att undersöka stjärnans olika svängningsfrekvenser kan de kartläggas på ett sätt som liknar hur seismologer studerar jordens inre struktur genom att undersöka jordbävningar och hur deras oscillationer färdas genom planetens inre.

[2] Tävlingen “ESO’s Hidden Treasures 2010” gav amatörastronomer chansen att leta fram en väl gömd pärla som väntade på att poleras i ESO:s väldiga arkiv av astronomidata. Deltagarna skickade in nästan 100 bidrag och tio mycket skickliga personer tilldelades fina priser. Vinnaren vann en resa med alla omkostnader betalda till ESO:s jätteteleskop VLT på Cerro Paranal i Chile, världens mest avancerade teleskop för synligt ljus. De tio vinnarna skickade in de 20 högst rankade bilderna av alla bilder i tävlingen.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Press Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1111 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.