Pressmeddelande

Speglad stjärnglans

16 februari 2011

Nebulosan Messier 78 tar huvudrollen i den här bilden, tagen med WFI-kameran på 2,2-meter MPG/ESO-teleskopet vid La Silla-observatoriet i Chile, medan stjärnorna som driver den lysande uppvisningen håller sig i bakgrunden. Det bländande stjärnljuset studsar på stoftpartiklar i nebulosan och lyser upp den med utspritt blått ljus. Igor Chekalin var totalvinnaren i ESO:s ”Hidden Treasures 2010”-tävling för astrofotografi med sin bild av denna häpnadsväckande astronomiska skönhet.

Messier 78 är ett utmärkt exempel på en reflektionsnebulosa. Den ultravioletta strålningen från stjärnorna som belyser den är inte tillräcklig intensiv för att jonisera gasen och därmed få den att glöda; istället får dess stoftpartiklar reflektera det infallande stjärnljuset. Trots detta är Messier 78 en av de ljusstarkaste reflektionsnebulosorna på himlen och kan lätt observeras med ett litet teleskop. Den ligger ungefär 1600 ljusår bort i stjärnbilden Orion, där man kan hitta den strax nordöst om stjärnan längst österut i Orions bälte.
 
Den här nya bilden av Messier 78 från 2,2-meter MPG/ESO-teleskopet vid La Silla-observatoriet bygger på data som valts ut av Igor Chekalin och användes av honom för att skapa det vinnande bidraget till ESO:s ”Hidden Treasures”-tävling [1].

Den bleka, blåa färgton som syns i bilden av nebulosan är en korrekt representation av dess egentliga färg. Blåa färgtoner är vanliga i reflektionsnebulosor på grund av det sätt som stjärnljus sprids av de små stoftpartiklarna de innehåller. De korta våglängderna hos det blåa ljuset gör att det sprids mer effektivt än det långvågiga, röda ljuset.

Den här bilden har en mängd andra intressanta särdrag utöver den glödande nebulosan. Ett tjockt band av stoft, som skymmer ljuset från stjärnorna i bakgrunden, sträcker sig tvärs över bilden från det övre vänstra till det nedre högra hörnet. I det nedre högra hörnet kan man se ett flertal besynnerliga strimmor i rosa. De skapas när strömmar av material kastas ut från nyfödda stjärnor som fortfarande är inbäddade djupt inne i stoftmolnen.

Det är två ljusstarka stjärnor, HD 38563A och HD 38563B, som är de huvudsakliga kraftkällorna i Messier 78. Men nebulosan är även hem åt många fler stjärnor, inklusive en samling av 45 mindre unga stjärnor (yngre än 10 miljoner år gamla) vars kärnor ännu är för kalla för att vätefusion ska kunna sätta igång. Denna typ av stjärnor kallas för T Tauri-stjärnor. Studier av just sådana stjärnor är viktiga för att astronomer ska kunna förstå de tidiga stadierna i stjärnbildning och hur planetsystem föds.

Anmärkningsvärt nog så har också utseendet hos gasmolnen på bilden förändrats de senaste tio åren. I februari 2004 tog den erfarne amatörastronomen Jay McNeil en bild av området med ett 75 mm-teleskop. Han blev överraskad när bilden visade en ljusstark nebulosa — den iögonfallande solfjäderformade fläcken nära bildens undre kant — där man inte hade sett någonting på de flesta bilder tagna tidigare. Detta objekt är nu känt som McNeils nebulosa och tycks vara en reflektionsnebulosa vars ljusstyrka varierar kraftigt runt en ung stjärna.

Denna färgbild skapades genom att slå samman många enfärgsexponeringar tagna med blå, gulgröna och röda filter och kompletterad med exponeringar tagna med ett så kallat H-alfa-filter, som visar ljus från glödande vätgas. De totala exponeringstiderna var 9, 9, 17,5 och 15,5 minuter i respektive filter.

Noter

[1] Igor Chekalin från Ryssland valde ut de rådata som användes för att skapa den här bilden av Messier 78 i ESO:s arkiv. Det var ett av hans bidrag till tävlingen ”Hidden Treasures” (eso1102). Han arbetade med rådatafilerna med stor skicklighet och vann första priset i tävlingen för sin bild (http://www.flickr.com/photos/igorfp/5164928669/in/pool-1562202@N22/). ESO:s eget team av bildbehandlingsexperter gjorde sedan en egen bearbetning av rådatafilerna i full upplösning för att ta fram bilden som visas här.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Foton av La Silla-observatoriet: http://www.eso.org/public/images/archive/category/lasilla/

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1105 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.