Pressmeddelande

Ett myller av uråldriga stjärnor

8 december 2010

Vi känner till ungefär 150 stycken klotformiga stjärnhopar, var och en innehållande ett stort antal gamla stjärnor, som kretsar kring Vintergatan. Den här nya och skarpa bilden av Messier 107, tagen av WFI-kameran på 2,2-metersteleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile, visar i detalj den inre strukturen i en av dessa klothopar. Studier av dessa myllrande stjärnsamlingar har avslöjat mycket om vår galax historia och om hur stjärnor utvecklas.

Den klotformiga stjärnhopen Messier 107, även kallad M 107 och NGC 6171, är en tätpackad, uråldrig stjärnfamilj som ligger ungefär 21 000 ljusår bort från oss. Den är en livlig metropol: i hopar som den här finner man tusentals stjärnor koncentrerade till ett utrymme som inte är större än 20 gånger avståndet mellan solen och dess närmaste stjärngranne, Alfa Centauri. En betydande andel av dessa stjärnor har redan utvecklats till röda jättar, en av de sista faserna i en stjärnas liv, och dessa stjärnor har en gulaktig färg i bilden. Klotformiga stjärnhopar (eller klothopar) är bland de äldsta objekten vi känner till i universum. Eftersom stjärnorna i en klothop bildades från samma moln av interstellär materia vid ungefär samma tidpunkt — vanligtvis för över tio miljarder år sedan — så är de alla stjärnor med låg massa som bränner upp sitt vätebränsle mycket långsammare än de tyngsta stjärnorna. Det är under en galax tidigaste utvecklingsstadier som klothopar bildas. Det gör att studier av dem ge värdefulla insikter i hur galaxer, och stjärnorna som utgör dem, utvecklas.

Messier 107 har utsatts för en intensiv granskning som ett av de 160 stjärnfält som blev utvalda för att ingå i kartläggningen Pre-FLAMES. Denna kartläggning gjordes mellan 1999 och 2002 med 2,2-metersteleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile och syftade till at hitta stjärnor som var lämpade för uppföljningsobserverationer med spektrografen FLAMES [1] på jätteteleskopet VLT. Med FLAMES kan astronomer observera upp till 130 objekt på samma gång. Det gör att instrumentet är mycket väl lämpat för spektroskopiska studier av tätt befolkade stjärnområden, som just klotformiga stjärnhopar.

M 107 är inte synlig för blotta ögat. Men med en apparent magnitud på ungefär åtta är den är däremot lätt att hitta med en kikare eller ett litet teleskop från en mörk plats. Klothopen är ungefär 13 bågminuter stor tvärsöver - det motsvarar en utsträckning på ungefär 80 ljusår - och ligger i stjärnbilden Ormbäraren, norr om Skorpionens klor. I själva verket så finns runt hälften av alla klothopar i Vintergatan i stjärnbilderna Skytten, Skorpionen och Ormbäraren; i ungefärlig riktning mot Vintergatans mitt. Detta beror på att hoparna kretsar kring galaxen i elliptiska banor och därmed är det som mest troligt att se dem när de befinner sig där.
  
Messier 107 upptäcktes av Pierre Méchain i april år 1782. Den är en av sju tilläggsobjekt till Messiers ursprungliga katalog som inte fanns med i den originalversion som publicerades året innan. Den 12 maj 1793 återupptäcktes klothopen av William Herschel, som inte kände till de tidigare observationerna.  Han lyckades för första gången urskilja de enskilda stjärnor som den är uppbyggd av. Det skulle dock dröja till år 1947 innan den här klothopen slutligen fick sin plats i Messierkatalogen med beteckningen M 107. Den blev därmed det sista tillskottet till den berömda katalogen.

Den här bilden är uppbyggd av exponeringar tagna med filter för blått, grönt och kortvågigt infrarött ljus av kameran WFI som sitter på det 2,2-meters MPG/ESO-teleskopet vid La Silla-observatoriet i Chile.

Noter

[1] Fibre Large Array Multi-Element Spectrograph (fiberoptisk multiobjektsspektrograf) http://www.eso.org/sci/facilities/paranal/instruments/flames/

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 14 länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1048 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.