En ensam betraktare

Denna veckas bild visar den fantastiska natthimlen över Swedish–ESO Submillimeter Telescope (SEST), ett radioteleskop vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile. Till sin pensionering 2003 använde SEST sin 15 meter stora parabol för att observera kalla gasmoln där stjärnor bildas. Numera betraktar teleskopet i tysthet Atacamaöknens landskap från en höjd av 2375 meter.

SEST står på en av de mörkaste platserna på planeten, men himlen är i sig inte helt svart - snarare tvärtom! Utöver tusentals stjärnor skimrar här tunna slöjor av rött och grönt – ett atmosfäriskt fenomen som kallas airglow. I den nedre vänstra delen av himlen kan vi se en del Vintergatsbandet, vår hemgalax, och i den övre halvan ter sig två molnliknande strukturer som galaktiska fyrverkerier. Detta är de Stora och Små Magellanska molnen, två dvärggalaxer som kretsar runt Vintergatan, fångade av dess gravitation. De är synliga för blotta ögat och har varit kända sedan urminnes tider för ursprungsbefolkningarna på södra halvklotet, som ofta jämförde dem med vattensamlingar eller till och med djur som grisar och tapirer.

På himlen kan du också en meteor som under ett ögonblick hälsar på SEST. Kan du se den på bilden?