När jättar möts

Det ljusa objektet är den ohotade centralpunkten i denna bild av himlen över ESO:s Very Large Telescope (VLT) på Cerro Paranal i den chilenska Atacamaöknen. Men en närmare anblick avslöjar att den faktiskt utgörs av två ljuspunkter mycket nära varandra. Det rör sig om en konjunktion mellan Jupiter och Saturnus.

Dessa planeter är de två största i solsystemet, 320 respektive 95 gånger mer massiva än jorden. De är inga stenplaneter som jorden och Mars, utan gasplaneter med väte som huvudsaklig beståndsdel. De omges båda av tiotals månar som i de flesta fall troligen inte bildades tillsammans med moderplaneten, utan fångades in vid en senare tidpunkt av deras kraftiga gravitationsfält.

Konjunktioner uppstår när två kroppar linjerar upp sig på himlen sett från jorden, vilket gör att fenomenet är ett resultat av betraktarens perspektiv. Från en annan plats i solsystemet än jorden hade Jupiter och Saturnus inte varit så skenbart nära varandra. På samma sätt ser vi himlens bekanta stjärnbilder bara från vår solsystemsbaserade utkikspunkt, och inte från någon annan del av galaxen.