En stoftrik hälsning

En himmelsskådare framför ett av hjälpteleskopen vid ESO:s Paranalobservatorium i Chiles Atacamaöken vinkar mot den karaktäristiska och mörka Kolsäcken i mitten av Vintergatsbandet.

Denna veckas bild visar ett av de fyra 1,8 meter stora hjälpteleskopen vid ESO:s Very Large Telescope (VLT), som också inkluderar de fyra 8,2 meter stora huvudteleskopen. Beroende på kraven för det specifika observationsprojektet kan hjälpteleskopen placeras på 30 olika platser utmed ett spårsystem på VLT-plattformen och arbeta tillsammans som en interferometer (VLT Interferometer). I interferometern kombineras ljus från hjälpteleskopen eller huvudteleskopen vilket möjliggör observationer av himmelsobjekt med mycket hög detaljskärpa.

Kolsäcken är den mest framträdande mörka nebulosan på himlen. De mörka stoftmolnen på södra stjärnhimlen är mer framträdande än på den norra, och Kolsäcken är finast av dem alla. Många kulturer har sett figurer och former i dessa mörka moln, som Mapuchefolket i Chile som kallade Kolsäcken pozoko, “vattenkällan”.

Eftersom Kolsäcken är mycket rik på gas och stoft absorberar och sprider den ljuset från stjärnorna bortom molnet. Men i infrarött ljus kan man se rakt igenom många av dessa nebulosor och de bortskýmda stjärnorna blir synliga.