En himmelsk båge lyser upp öknen

Vintergatans magnifika stjärnbåge sträcker sig över den chilenska natthimlen, ackompanjerad av de Magellanska molnen längst till vänsteri i bild och kontrollbyggnaden på ESO:s Paranalobservatorium till höger, där Very Large Telescope (VLT) är beläget.

Vintergatan är drygt 100 000 ljusår i diameter och rymmer flera hundra miljarder stjärnor. Galaxens centrum, som ligger i den ljusaste delen av Vintergatsbågen, ligger 27 000 ljusår bort. Solen tar nästan 250 miljoner år på sig att göra ett omlopp kring galaxens centrum, och har fullbordat ett tjugotal kretslopp sedan den föddes. 

De Stora och Lilla magellanska molnen är två av Vintergatans satellitgalaxer, och kretsar kring den på 160 000 respektive 200 000 ljusårs avstånd. Dessa dvärggalaxer har en oregelbunden form som kan ha uppstått av gravitationell växelverkan med varandra och Vintergatan.

Om vi föreställer oss teleskopen på Paranal som observatoriets ögon är kontrollbyggnaden dess hjärna. Bland dess alla kontor och lokaler finns kontrollrummet, varifrån alla teleskop och instrument kontrolleras och riktas in mot de objekt som ska observeras.