En 22 graders månhalo

Teleskopen på ESO:s La Sillaobservatorium är konstruerade för att utforska universums mest avlägsna objekt — men det finns mängder av intressanta fenomen på mycket närmare håll. Ett exempel är 22-gradershalon i denna bild tagen i den avlägsna Atacamaöknen. Halos av detta slag kan ses då och då året runt över hela världen.

Ringformade halos som denna bildas när ljus från solen eller månen bryts i iskristaller i cirrostratusmoln högt i jordens atmosfär. Iskristallerna fungerar som prismor som bryter ljusstrålarna till en diffus ring, ett fenomen som kallas refraktion. I detta fall var formen på iskristallerna sådana att en 22 gradershalo kunde bildas – de flesta ljusstrålar som bröts i iskristallerna koncentrerades på ett avstånd av 22 grader från ljuskällan.

ESO:s 3,6-metersteleskop utgör en vacker och lämplig förgrund till halon – detta teleskop utnyttjar HARPS-instrumentet (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher). Detta är ett av två ESO-instrument som under 2016 upptäckte Proxima b, en planet med jordlik massa som går i omloppsbana kring solens närmaste grannstjärna.