Röd och sedan länge död

Detta rödfärgade gasmoln har beteckningen Abell 24 och är beläget i stjärnbilden Lilla hunden. Vi ser en planetarisk nebulosa – ett moln av gas utkastat av en döende stjärna.

Trots sitt namn har planetariska nebulosor alltså inget med planeter att göra. Termen användes första gången av den engelske astronomen William Herschel, upptäckaren av Uranus, som tyckte att de liknade avlägsna planeter när han betraktade dem i sitt teleskop.

En sollik stjärna omvandlar väte till helium i sin kärna under större delen av sitt liv. Mot slutet tar bränslet slut och stjärnan blir instabil, gravitationen tar överhanden och försöker få stjärnan att kollapsa. Temperaturen i stjärnans inre stiger då dramatiskt vilket gör att dess yttre lager expanderar och kyls av – stjärnan omvandlas till en röd jätte. När solen når detta stadium om 5 miljarder år kommer den att svälla upp till 250 gånger sin forna diameter och svälja de inre planeterna i solsystemet, kanske även jorden.

Starka stjärnvindar kan då kasta ut de yttre atmosfärslagren i rymden. Med tiden kommer den inre och hetare delen av den uppsvällda stjärnan att bli synlig. Kärnan utsänder stora mängder UV-strålning som joniserar den bortkastade gasen så att den börjar lysa. En av stjärnorna i mitten av nebulosan är resterna av den tidigare röda jätten, numera en långsamt svalnande vit dvärgstjärna.

Bilden togs med FORS-spektrografen (FOcal Reducer and Spectrograph) på VLT som en del av ESO:s Cosmic Gems Programme, ett projekt för att avbilda intressanta, spännande eller visuellt anslående objekt med ESO:s teleskop i syfte att användas för utbildning och utåtriktad verksamhet. Projektet utnyttjar teleskoptid som inte kan användas för vetenskapliga observationer, men den data som samlas in görs ändå tillgänglig för astronomer via ESO:s vetenskapliga arkiv.