Veckans bild

28 november 2022: Konstruktionen av världens största öga mot himlen, ESO:s Extremely Large Telescope (ELT), fortskrider på toppen av Cerro Armazones i den chilenska Atacamaöknen. Som denna veckas bild tagen i oktober visar är den nedre betongstrukturen som började byggas i januari snart färdig. Denna struktur kommer att stödja den 85 meter höga stålkupolen. Inom de kommande veckorna kommer 36 mekanismer för att rotera den 6100 ton tunga kupolen ett helt varv att installeras. I bildens högra del ses fundamenten för kylningsanläggningen som håller teleskopet kylt under dagen för att dess temperatur ska vara densamma som på kvällen när kupolen öppnas. På så sätt kan turbulens av uppåtstigande varm luft minimeras.I mitten av strukturen ses också basen för den struktur som ska bära teleskopet och dess instrument inuti kupolen, som kommer att väga 4600 ton. Nästan 9000 kubikmeter betong har använts för fundamenten, som inrymmer teknik för att skydda ELT från seismiska störningar. ...

21 november 2022: ESO:s 1,52-metersteleskop blickar mot Vintergatan från sitt hem på La SIllaobservatoriet. Detta teleskop, som numera inte är aktivt, användes för att avslöja många av universums hemligheter. Desss mest populära instrument var B&C-spektrografen som utnyttjades i över 30 år för att studera stjärnor, galaxer och kometer. Ett annat instrument, ECHELEC, bidrog till förståelsen av Wolf-Rayetstjärnor och FEROS upptäckte spännande planeter runt andra stjärnor. När teleskopet togs ur bruk 2002 flyttades FEROS till MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop, också på La Silla, där det fortsätter att leta efter exoplaneter. Genom kupolens spalt ser vi den rosafärgade Carinanebulosan, där de tyngsta och ljusstarkaste stjärnorna i vår galax finns. Längre ned, till vänster om mitten i spalten, ses det mörka stoftmolnet Kolsäcken. Vi avslutar med en utmaning - kan du hitta de fyra stjärnorna i Södra korset, som vi använder på ESO:s logotyp? Här är ett tips!

14 november 2022: De fyra hjälpteleskopen vid ESO:s Paranalobservatorium blickar upp mot himlen på denna veckas bild. Med sin mörka och opåverkade himmel är Paranal en av de bästa platserna på jorden för att studera universum. Som bilden visar finns intressanta objekt att studera överallt. Till höger om Vintergatsbandet finns två moln som ser ut som galaktiska fyrverkerier. Det är de Stora och Lilla magellanska molnen, dvärggalaxer som är infångade av Vintergatans gravitation. På Mapuchespråket i södra och centrala Chile är de kända som labken eller Künchulabken (“lagunerna”), liksom rünanko (“vattenbrunnarna”) [1]. Närmare horisonten ser vi svaga nyanser av grönt och rött. Det är airglow, ett svagt ljus som sänds ut av atomer och molekyler i jordens atmosfär. Emissionen kan ske på olika sätt, til exempel genom samverkan med solstrålningen eller kemiska reaktioner mellan molekylerna. Grön airglow uppstår i syremolekyler medan röd airglow kan skapas av både syre- och hydroxylmolekyler. Titta på denna ...

7 november 2022: Denna vecka visar vi en ny bild av två vackra gasnebulosor, NGC 3603 (vänster) och NGC 3576 (höger). Bilden har tagits med ESO:s VISTA-teleskop (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy) och är en infraröd vy som tränger igenom stoftet i nebulosorna för att visa detaljer som inte syns i vanligt optiskt ljus. NGC 3603 och NGC 3576 ligger på 22 000 respektive 9 000 ljusårs avstånd i den sydliga stjärnbilden Kölen. I dessa gas- och stoftrika nebulosor föds nya stjärnor som långsamt förändrar nebulosornas form genom sin intensiva strålning och kraftiga stjärnvindar. Eftersom de är relativt närbelägna har astronomerna här en möjlighet att studera intensiva stjärnbildningsprocesser som är vanliga i andra galaxer men svåra att observera på grund av de stora avstrånden. De två nebulosorna katalogiserades av John Frederick William Herschel 1834 under en resa till Sydafrika under en himmelsgenomsökning av stjärnor, nebulosor och andra objekt på södra stjärnhimlen. ...

31 oktober 2022: Har du någon gång undrat hur insidan på Very Large Telescope (VLT) ser ut? Väntan är över! Med denna veckas bild bjuder vi in dig i kupolen till huvudteleskop 3 (Melipal) för en närmare titt. I denna fisheyebild ses hela teleskopet och dess kupol. Huvudspegeln med 8,2 meters diameter väger mer än 23 ton. För att hålla spegeln och de andra optiska komponenterna på rätt plats krävs en mycket stadig bärande stålkonstruktion. Hela det rörliga teleskopet väger 430 ton, lika mycket som en fullastad jumbojet! Trots detta kan teleskopet flyttas för hand eftersom det är perfekt balanserat och vilar på oljefilmslager. Kupolen som omger teleskopet är också den en tålig stålkonstruktion. Den ger skydd mot Atacamaöknens ogästvänliga miljö, men den kontrollerar också temperaturen och luftflödet för att minimera turbulensen kring teleskopet som annars hade kunnat skapa bildstörningar.

24 oktober 2022: Denna veckas bild visar de väldefinierade armarna i spiralgalaxen NGC 4254, av amatörastronomer bättre känd som Messier 99. Det är en magnifik spiralgalax med tydliga och långsträckta armar. Sedan Pierre Mechain upptäckte den och Charles Messier observerade den på 1700-talet har teknikutvecklingen gjort det möjligt att observera galaxer som denna i häpnadsväckande detalrikedom. Bilden är skapad med data tagna med ESO:s Very Large Telescope (VLT) och Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är delägare. VLT-datan som visas i blått och lila togs med MUSE-instrumentet (Multi-Unit Spectroscopic Explorer) och visar var stjärnorna befinner sig. ALMA-datan som visas i rött och orange visar kalla gasmoln som i framtiden kan komma att kollapsa till stjärnor. Genom att jämföra dessa två typer av områden kan man bättre förstå hur stjärnor föds. Fotot togs inom ramen för PHANGS-projektet (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS) som använder ett flertal teleskop för att göra ...

17 oktober 2022: Knivskarpa bilder är ett måste med avancerade instrument som ska fånga ljuset från planeter kring andra stjärnor och de mest avlägsna galaxerna. För att åstadkomma detta använder Yepun, huvudteleskop 4 på ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile, en teknik med adaptiv optik med fyra natriumlasrar som riktas mot himlen. När laserstrålarna når omkring 90 km höjd exciterar de natriumatomer som börjar sända ut ljus och skapar konstgjorda stjärnor. Genom att följa hur dessa artificiella stjärnor blinkar kan en deformerbar sekundärspegel ändra sin form millisekundsnabbt och på så sätt korrigera för luftoron i jordens atmosfär. Trots Vintergatans miljardtals stjärnor finns det inte alltid en tillräckligt ljus stjärna i det fält man ska observera. Här kommer laserstrålarna in och skapar konstgjorda stjärnor som astronomerna kan använda istället. Visste du förresten att natrium användes i äldre gatubelysning? Natrium har två resonanslinjer i spektrumet som skapar en intensivt gulorange färg, precis som vid ...

10 oktober 2022: Denna veckas bild visar två av Jupiters månar, isrika Ganymedes och Europa, avbildade med SPHERE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope (VLT). Månen Europa är ungefär lika stor som vår egen måne, medan Ganymedes är den största naturliga satelliten i solsystemet - till och med större än planeten Merkurius! Månarnas omloppsbanor kring Jupiter är inte helt runda vilket betyder att de ibland är närmare, ibland längre bort från jätteplaneten. Detta gör att de trycks ihop och dras isär av Jupiters gravitation med jämna mellanrum, vilket orsakar tidvattenkrafter och friktionsvärme som värmer månarnas inre och gör de geologiskt aktiva. Särskilt Europa tros ha aktiva gejsrar och plymer som når genom isytan från oceanen av flytande vatten som finns under istäcket. Uppskattningar av halterna av kemiska ämnen på månarnas ytor har gjorts med hjälp av dessa bilder och spektra, vilket har publicerats i två artiklar av Oliver King och Leigh Fletcher vid University ...

3 oktober 2022: Ser du den lilla röda fläcken? Det är en extremt avlägsen explosion i det tidiga universum som fångades med instrumentet X-Shooter på ESO:s Very Large Telescope (VLT). Ljuset kommer från en gammablixt (Gamma Ray Burst, GRB), en av de ljusstarkaste och mest svårförstådda fenomenen i universum. I september 2021 upptäckte NASA:s rymdteleskop Neil Gehrels Swift Observatory en stark källa till gammastrålning från denna punkt på himlen. När det initiala blixten från GRB:n har dött ut är efterglöden ljusare i längre våglängder som synligt och infrarött ljus. Men de blir svaga fort vilket betyder att astronomerna måste reagera väldigt snabbt. Ett forskarlag under ledning av Andrea Rossi vid INAF i Bologna observerade efterglöden till denna GRB med ett antal teleskop världen över, inklusive ett antal ESO-instrument på VLT och de två robotteleskopen REM och GROND på ESO:s La Sillaobservatorium. Förutom bilder som togs med X-Shooter användes instrumentet även för att ta ...

26 september 2022: Denna veckas bild visar asteroiden Didymos natten den 25/26 september, tagen med ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Didymos (vid pilen) har en mindre, 160 meter stor, satellit vid namn Dimorphos som inte kan ses på bilden. Den 27 september kl. 00:14 svensk tid kommer en rymdsond från NASA att krascha in i månen som en del i DART-missionen (Double Asteroid Redirection Test). ESO:s VLT kommer likt många andra teleskop världen runt att observera denna händelse. Målet med rymdsonden är att undersöka om en framtida potentiellt farlig asteroid skulle kunna störas in i en ny bana med hjälp av en kollision. Materialet som kastas ut från nedslaget kommer förhoppningsvis också att kunna ge oss ny information om asteroidens sammansättning. Alla fyra 8,2 meter stora VLT-teleskop vid ESO:s Paranalobservatorium kommer att observera kollisionens eftermäle med olika instrument. Med den insamlade datan kommer astronomerna att studera det utkastade materialets rörelse, strukturen ...

19 september 2022: Är denna härva av kablar och rör hämtad från filmen Matrix? Nej, du behöver inte vara orolig – även om skylten varnar för denna till synes hotfulla maskin så är den inget annat än instrumentet MUSE (Multi Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT) vid Paranalobservatoriet. MUSE är ett av de större instrumenten på VLT och är monterat på ett av de fyra 8,2 meter stora huvudteleskopen, Yepun. Kraften i MUSE består i att instrumentet kan ta tusentals bilder av himlen i olika färger på samma gång, eller med andra ord mängder av spektra av ett område på himlen samtidigt. Detta gör det möjligt för astronomerna att till exempel få spektra av mängder av områden i en och samma galax. Från dessa spektra kan den kemiska sammansättningen i galaxen bestämmas för att på så sätt förstå hur grundämnena runt omkring oss bildades. MUSE är en mycket komplex maskin ...

12 september 2022: De mörka molnen i denna bild, tagen från ESO:s Paranalobservatorium i Chile, ser nästan spöklika ut med sina sönderrivna mörka stråk. Dessa moln, Barnard 92 (höger) och Barnard 93 (vänster), är mörka nebulosor: de ser kolsvarta ut eftersom det stoft och den täta gas de består av döljer ljuset från stjärnorna i bakgrunden. Nebulosor av detta slag är födelseplatser för stjärnor som föds ur kollapsande gas och stoft. Den region som ses på bilden är en del av ett mycket större komplex som kallas Skyttens stjärnmoln (Messier 24, som katalogiserrades av Charles Messier 1764). Detta område är så rikt på stjärnor att det är tydligt synligt för blotta ögat under mörka nätter. Bilden togs med en kamera kallad OmegaCAM på VLT Survey Telescope, som har ett enormt stort chip med 268 miljoner pixlar. OmegaCAM är gjord för att ta bilder av stora fält som denna bild, där hela fyra fullmånar ...

5 september 2022: Solnedgången över Chiles Atacamaöken på denna veckas bild ramar in ESO:s La Sillaobservatorium på ett magnifikt sätt. På La Silla finns mängder av teleskop och flera är fortfarande i aktivt bruk, till exempel ESO:s 3,6-metersteleskop som letar exoplaneter från bergets topp till höger i bild. Vissa av teleskopen är nedlagda, som SEST (Swedish-ESO submillimetre Telescope) i förgrunden med sin 15 meter speglande parabol. SEST byggdes 1987 och var då det största i sitt slag på södra halvklotet. Tack vare det stora våglängdsområde som det var känsligt för kunde astronomer studera både det avlägsna universat och stjärnbildning i vår egen Vintergata. Med tiden gjorde teknikutvecklingen mer avancerade teleskop möjliga, som APEX (Atacama Pathfinder Experiment) och ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) som ESO samäger. Verksamheten vid SEST avslutades 2003, strax innan APEX och ALMA invigdes. SEST står alltså fortfarande kvar på La Silla och dess spegel ger oss inte bara en bild ...

29 augusti 2022: Denna veckas bild visar en infraröd vy av Sagittarius B1, ett område nära Vintergatans centrum, avbildad med ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Vintergatans centrum är ett exotiskt område med tätt packade stjärnor där det kanske bildas fler stjärnor än på någon annan plats i Vintergatan. Men hittills har vi bara sett tio procent av alla de unga stjärnor som borde finns här. Var är alla andra? Vår utsikt mot Vintergatans centrum skyms av stoft- och gasmoln som försvagar ljuset från bakomliggande stjärnor. Men med infraröda instrument kan se genom dessa moln. I denna bild, tagen med HAWK-I-instrumentet på ESO:s VLT kan vi få en ny bild av detta område. Nu ser vi plötsligt något helt annat, nämligen en plats med myriader av stjärnor. I en artikel som publicerades nyligen beskriver Fransisco Nogueras Lara (MPIA Heidelberg,, Tyskland) upptäckten av ovanligt många unga stjärnor i denna region som tillsammans har ...

22 augusti 2022: Denna veckas bild, tagen från ESO:s La Sillaobservatorium i Chiles Atacamaöken, visar ljusa röda streck som kallas sprites eller “luftandar”. Detta är en sällsynt form av elektriska urladdningar som uppstår långt ovanför kraftiga åskmoln på en höjd av 50-90 km. De sker inte bara långt högre upp i atmosfären än vanliga blixtar, de är dessutom betydligt svalare och ljussvagare. Röda sprites är mycket svårfångade och fotograferades första gången så sent som 1989. Mot horisonten i bakgrunden ses de gröna färgstråken av airglow. Under dagen slår solljus bort elektroner från kväve- och syreatomer i jordens atmosfär. På natten rekombinerar elektronerna med atomer och molekyler som då sänder ut ljus. Vanligtvis kan airglow bara ses på mycket mörka platser utan ljusföroreningar. Bilden togs från plattformen på ESO:s 3,6-metersteleskop. Tack vare den höga höjden och den mörka himlen är La Silla en utmärkt plats för att fånga ovanliga fenomen som de på bilden.

15 augusti 2022: Cerro Armazones i Chiles Atacamaöken är den bergstopp där ESO:s kommande gigant, Extremely Large Telescope (ELT), ska byggas. På denna bild ses vägen upp till den 3000 m höga toppen. Fjärran i bakgrunden ses även ESO:s Very Large Telescope (VLT) vars laserstrålar reser sig mot himlen parallellt med Vintergatsbandet. På himlen ses också det svaga röda ljuset från airglow, ett naturligt ljus som bildas mycket högt i atmosfären. Faktum är att Cerro Armazones var den första plats som föreslogs för VLT, och den får nu alltså sitt alldeles egna teleskop. Denna plats är mycket torr och har mycket lite ljusföroreningar, vilket gör den till en perfekt plats för världens största öga mot himlen. När ELT börjar användas senare under 20-talet kommer dess talrika vetenskapliga instrument att undersöka Vintergatan, dess stjärnor och planeter, och titta bakåt i tiden för att avslöja universums mysterier.Den som väntar på något gott väntar aldrig för ...

8 augusti 2022: Denna veckas bild visar den spektakulära Vintergatan över Atacamaöknen, där ESO:s Paranalobservatorium ligger. I förgrunden ser vi även “planetjägaren” NGTS (Next Generation Transit Survey). Detta observatorium byggdes av astronomiska institutioner från Storbritannien, Schweiz och Tyskland, och består av 12 teleskop som ständigt avsöker himlen efter ljusstyrkeförändringar hos hundratusentals stjärnor. När en exoplanet passerar mellan sin moderstärna och oss skymmer den bort en liten del av ljuset, vilket kan upptäckas av NGTS.Teleskopen är specialiserade på att leta efter superjordar, det vill säga exoplaneter som är mer massiva än jorden men lättare än isjättar som Neptunus i vårt solsystem. NGTS arbetar tillsammans med ESO-teleskop, till exempel de som syns i bakgrunden: Very Large Telescope (VLT), som på bilden använder sina adaptiva optiklasrar, och VISTA (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy) på bergstoppen till höger. När NGTS upptäcker en ny exoplanetkandidat kan uppföljningsobservationer göras med ESO-instrument som HARPS på ESO:s La Sillaobservatorium ...

1 augusti 2022: Denna vecka visar vi spiralgalaxen NGC 4043, också känd som Messier 61, som är en av de större medlemmarna i Virgohopen. Det är en galax med ovanlig intensiv stjärnbildning, en så kallad “starburstgalax”, varför den har använts av astronomer för att förbättra förståelsen av stjärnornas födelseprocess. Stjärnor bildas när kalla gasmoln kollapsar. Den energirika strålningen från nybildade stjärnor hettar upp och joniserar den omgivande gasen och får den att sända ut ljus. I denna bild ses den lysande gasen som en virvel av guld – det direkta beviset på att stjärnor föds. Bilden har skapats genom att kombinera observationer i flera våglängder med MUSE-instrumentet (Multi-Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Moln av joniserat syre, väte och svavel visas i blå, gröna respektive röda färger. Observationerna gjordes inom ramen för PHANGS-projektet (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS) vars syfte är att avbilda närbelägna galaxer ...

25 juli 2022: Det senaste bidraget till La Sillaobservatoriet blickar här upp mot himlen: BlackGEM, ett nätverk med optiska teleskop för att detektera gammablixtars källor i synligt ljus. BIlden togs innan den tredje kupolen hade installerats på pelaren längst till höger. BlackGEM kommer att söka efter universums mest energirika händelser, som kolliderande svarta hål och neutronstjärnor, i samarbete med observatorier som EGO-Virgo och LIGO. Sådana explosioner orsakar gravitationsvågor, vågor i rumtiden som Virgo och LIGO kan identifiera. BlackGEM söker då efter en kortvarig ljusblixt i synligt ljus, som uppträder eller försvinner inom loppet av en natt. Efter BlackGEMs identifikation av den optiska källan till gammablixten kan större teleskop som ESO:s Very Large Telescope (VLT) gör djupa uppföljande observationer för att ge astronomerna detaljerad informaton om några av universums mest välbevarade hemligheter. Ovanför BlackGEM ses Vintergatsbandet med mängder av stjärnor, mörka stoftmoln och färggranna gasmoln. Det diffusa röd- och grönaktiga ljuset närmare horisonten är ...

18 juli 2022: 3,6-metersteleskopet på La Sillaobservatoriet är i sanning en gammal godbit. Den började samla stjärnljus redan 1976 och är därmed ett av de äldsta ESO-teleskopen som fortfarande är i drift. Dessutom har 3,6:an kontinuerligt uppgraderats med den senaste tekniken. Denna veckas bild visar en fisheyevy av teleskopets skyddande kupol med stjärnor som roterar runt den södra himmelspolen ovanför. 3,6-metersteleskopet ryms i den större kupolen till vänster i bild, och används numera för att leta efter planeter kring andra stjärnor. Sedan 2008 har teleskopet varit utrustat med HARPS-instrumentet (High Accuracy Radial Velocity Planet Searcher) och sedan i juni i år även med NIRPS-instrumentet (Near InfraRed Planet Searcher). 3,6-meterteleskopet, HARPS och NIRPS utgör ett världens mest framgångsrika trio för att göra spännande upptäckter av avlägsna världar. Den mindre kupolen till höger rymde till 1998 CAT-teleskopet (Coudé Auxiliary Telescope). Ett av CAT:s mål var att bestämma åldrar för Vintergatans stjärnor, en av de mer ...