Veckans bild

9 september 2013: Den här flygbilden på bergtoppen Cerro Armazones, tagen av ESO:s fotoambassadör Gerhard Hüdepohl, fångar det där underbara ögonblicket för en fotograf då allt hamnar på precis rätt plats. Hüdepohl är även ingenjör vid Europeiska sydobservatoriets jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) på Cerro Paranal, världens mest avancerade astronomiska observatorium för synligt ljus och flaggskepp bland ESO:s forskningsanläggningar. Hüdepohl fångade bilden från ett kommersiellt flyg mellan Antofagasta och Santiago. Kort efter att flygplanet lättade tog det den bästa möjliga resvägen för en flygbild på Cerro Armazones, och fotografen kunde knappt ha bett om bättre förhållanden för fotografiet. Hüdepohl fångade både ögonblicket och ett ovanligt perspektiv, högt över den spektakulära terrängen. Bilden visar med otrolig klarhet Atacamaöknen och den smala stigen som sicksackar mot bergstoppen Cerro Armazones och kontrasterar med det dammiga landskapet. Här för tillfället finns en samling av olika lantmäteriinstrument, men snart blir det hem till E-ELT, European Extremely Large Telescope. ...

2 september 2013: ESO:s kartläggningsprojekt PESSTO har tagit denna bild på Messier 74, en slående vacker spiralgalax med väldefinierade virvlande armar. Men huvudrollen i bilden spelas inte av galaxen utan ett strålande nytt inslag i galaxen sedan sent i juli 2013. En Typ II-supernova med beteckningen SN 2013ej syns som den ljusaste stjärnan nedan till vänster i bilden. Sådana supernovor uppstår när en tung stjärnas kärna störtar samman under sin egen vikt alldeles i slutet av stjärnans liv. Denna kollaps ger upphov till en gigantisk explosion som slänger materia långt ut i rymden. Smällen kan lysa kraftigare än hela galaxen som den ingår i och kan lysa tillräckligt för att följas av observatörer under veckor eller till och med månader. Kartläggningsprojektet PESSTO (Public ESO Spectroscopic Survey for Transient Objects, ESO:s publika kartläggning av tillfälligt ljusa objekt) har tagits fram för att studera just objekt som lyser kortvarigt på natthimlen, som just supernovor. Projektet ...

26 augusti 2013: I denna bild, tagen med ESO:s jätteteleskop VLT vid Paranal, ser vi en liten del av en känd emissionsnebulosa som kallas NGC 6357. Den ligger omkring 8000 ljusår bort i en del av stjärnbilden Skorpionen som tyvärr inte syns från svenska breddgrader. Det röda ljuset som syns i bilden är karaktäristisk för ett så kallat H II-område, ett ställe i rymden där stora mängder joniserad och exciterad vätgas finns. Molnet i bilden badar i intensiv ultraviolett strålning – huvudsakligen från den öppna stjärnhopen Pismis 24, hem till ett antal tunga, unga, blåa stjärnor – som det återstrålar som synligt ljus i denna distinktiva röda nyans. Själva stjärnhopen ligger utanför denna bild, men dess diffusa glöd lyser upp molnet till höger i mitten av bilden. Här ser vi hopens omgivande nebulosa i närbild, en nätmaska av ljus gas, mörka stoftmoln, samt nyfödda och ännu ofödda stjärnor.

19 augusti 2013: A piercingly bright curtain of stars is the backdrop for this beautiful image taken by astronomer Håkon Dahle. The silhouetted figure in the foreground is Håkon himself surrounded by just a couple of the great dark domes that litter the mountain of ESO’s La Silla Observatory. Many professional astronomers are also keen photographers — and who could blame them? ESO sites in the Atacama Desert are among the best places on Earth for observing the stars, and for the same reason, are amazing places for photographing the night sky. Håkon took these photos while on a week-long observing run at the MPG/ESO 2.2 -telescope. During this time, the telescope was occasionally handed over to a different observing team, giving Håkon the opportunity to admire the starry night — as well as to capture it for the rest of us to see. The Milky Way is brighter in the Southern Hemisphere ...

12 augusti 2013: This beautiful image portrays the galaxies NGC 799 (below) and NGC 800 (above) located in the constellation of Cetus (The Whale). This pair of galaxies was first observed by the American astronomer Lewis Swift back in 1885. Located at a distance of about 300 million light-years, our face-on view allows us to clearly appreciate their shapes. Like the Milky Way — our galaxy — these objects are both spiral galaxies, with characteristic long arms winding towards a bright bulge at the centre. In the prominent spiral arms, a large number of hot, young, blue stars are forming in clusters (tiny blue dots seen in the image) whereas in the central bulge a large group of cooler, redder, old stars are packed into a compact, almost spherical region. At first glance, these galaxies look rather similar, but the devil is in the detail. Apart from the obvious difference in size, only ...

5 augusti 2013: Det här fotot är taget mot öster från Paranalobservatoriet, bara sekunder efter att solen hade försvunnit bakom horisonten. Solnedgångens orangea färg speglar sig i de 1,8-meters hjälpteleskopen till VLT, och den nästan fulla månen hänger över scenen. Men den här bilden är ännu mer intressant, tack vare ett astmosfäriskt fenomen som kallas för Venusbälte. Den grå-blå skuggan precis ovanför horisonten är jordens skugga, vilken sedan följs av en rosa färg. Det här fenomenet uppstår då rödaktigt ljus från solen sprids tillbaka i jordens atmosfär. Den här effekten kan även ses precis för soluppgången, samt under en fullständig solförmörkelse. Teleskopen vi ser i bilden är tre av fyra av VLT:s 1,8-meters hjälpteleskop, som huserar i dessa små och flyttbara kapslar. Dessa teleskop används bara till interferometriska observationer, då två eller fler teleskop arbetar tillsammans och skapar ett virtuellt teleskop som låter astronomerna se mycket finare detaljer än vad man skulle kunna ...

29 juli 2013: Spiralgalaxer är ofta estetiskt tilltalande, och sedda ovanifrån är de svårslagna. Den här bilden är ett särskilt fint exemplar: den väldefinierade spiralgalaxen (på engelska grand design spiral) Messier 100 (M 100), som ligger i den södra delen av stjärnbilden Berenikes hår. Den ligger omkring 55 miljoner ljusår från jorden. Även om Messier 100 visar upp väldefinierade spiralarmar har den även knappt tydbara stavliknande strukturer i mitten som kvalificerar den som galaxtyp SAB. Staven är inte lätt att se i denna bild men forskare har med hjälp av bilder tagna i andra våglängder kunnat bekräfta att den verkligen finns. Denna detaljrika bild visar upp de egenskaper som en galax av denna typ brukar uppvisa: jättelika moln av vätgas som lyser rött tack vare att de återstrålar energin från nyfödda, tunga stjärnor; den jämna lyskraften av äldre, gulaktiga stjärnor nära galaxens mitt; och svarta strimlor av stoft och damm som slingrar längs ...

22 juli 2013: I den här bilden ser vi New Technology Telescope (NTT) som ligger vid ESO:s observatorium La Silla i Chile. Den speciellt formade byggnaden ser suddig ut tack vare att teleskopet har rört sig under denna 30-sekunders exponering. En av de första saker du kanske noterar i den här bilden är att teleskopets byggnad har en underlig form, som inte riktigt liknar de vanligare runda domerna. Denna design har sedan kopierats, t.ex. av ESO:s Very Large Telescope, men då teleskopet byggdes och invigdes i slutet av 1980-talet var den banbrytande. NTT:s revolutionerande design är gjord för att få optimal bildkvalitet, till exempel, genom en noggrant kontrollerad ventilation, vilken kontrollerar luftflödet i teleskopet och minskar effekter av turbulens inuti teleskopet. Sådan turbulens kan ge upphov till suddiga bilder. Man kan precis ana de stora luckor som är viktiga för detta system i bilden. En annan detalj som var avancerad för sin tid ...

15 juli 2013: På den här ovanliga bilden syns Paranalobservatoriet från luften. Den togs i december 2012 av Clémentine Bacri och Adrien Normier som flyger ett specialbyggt miljövänligt ultralight-flygplan [1] på en årslång resa världen runt. I bilden framträder det karga landskapets skönhet kring platsen som är hem till en av världens allra förnämaste astronomiska anläggningar, ESO:s VLT (Very Large Telescope) med dess fyra 8,2-metersteleskop på toppen av Cerro Paranal. ESO ingår i ett utåtriktat partnerskap med projektet ORA Wings for Science, ett ideellt initiatic som ger luftburet stöd till icke-kommersiella forskningsorganisationer. De två besättningsmedlemmarna i projektet Wings for Science flög över observatorierna i norra Chile innan de lämnade Sydamerika mot Australien. Under resans gång ger man höghöjdshjälp till forskare i form av bland annat luftprover, arkeologi, observationer av biologisk mångfald och terrängmodellering i 3D. Flygningarna ger korta filmer och otroliga bilder som används för utbildning och för att främja lokala forskningsprojekt. Världsomflygningen ...

8 juli 2013: Astronomi och teleskop kan ibland få fram barnet inuti en. Som bevis på människans nyfikenhet bygger astronomer ständigt allt större instrument på fjärran platser över hela världen, ESO-astronomen Julien Girard knäppte det här söta fotot av sin dotter under en familjedag på Paranalobservatoriet i de chilenska Anderna. Tack vare ett perspektivets nyck ser lilla Maëlle ut att titta in i den öppna kupolen hos en av de 1,8-meters hjälpteleskopen som tillhör ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope). Även fast det är till seriös forskning som teleskopen kan astronomer ändå ibland känna att de är som barn som leker med gigantiska "leksaker". Julien Girard är astronom vid ESO och en av ESO:s fotoambassadörer med bas i Chile, där han jobbar på VLT. Han är instrumentansvarige forskare för instrumentet NACO, en kamera som tillämpar adaptiv optik och som finns på VLT:s enhetsteleskop 4. Han skickade in denna bild till Flickr-gruppen Your ESO ...

1 juli 2013: I detta foto ser vi antenner som snart ska ingå i ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array). De tre antennerna i förgrunden, samt även några av de i bakgrunden, levererades av ESO som en del av dess bidrag till ALMA. Leveransen gjordes enligt ett avtal med det europeiska AEM-konsortiet [1]. Totalt bidrar ESO med 25 av de 12-metersantennerna som ingår i ALMA. Ytterligare tjugofem 12-metersantenner levereras av den nordamerikanska partnern i ALMA och den resterande delen, en uppsättning av tolv antenner med diameter 7 meter och fyra 12-metersantenner som tillsammans utgör Atacama Compact Array, levereras av ALMA:s ostasiatiska partner. Här ser vi antennerna vid ALMA:s driftstödcentral OSF (Operations Support Facility) som ligger 2900 meter över havet i utkanterna av de chilenska Anderna. Antennerna i förgrunden är i området som kallas AEM Site Erection Facility, där antennerna sätts ihop och genomgår stränga tester innan de lämnas över till observatoriet. Hos antennerna längre ...

24 juni 2013: Det ser kanske ut som en framtida stad från en science fiction-film som flyter högt ovanför molnen, men det är faktiskt ESO:s trotjänare, observatoriet vid La Silla. Den här bilden togs av astronomen Alan Fitzsimmons nära ESO:s 3,6-metersteleskop precis efter solnedgången. Månen ligger precis utanför bilden och badar observatoriet i ett häftigt sken som reflekteras från molnen nedanför. Den svaga pelaren av ljus som finns precis ovanför molnen, fortfarande upplyst av solnedgången, är det så kallade zodiakalljuset. Det orsakas av solljus som växelverkar med stoftpartiklar mellan solen och planeter. Det kan bara ses precis efter solnedgången eller precis före soluppgången, vid speciella tider på året, och bara från bra observationsplatser. I bilden ser vi också många teleskop. Till exempel: den stora strukturen där vägen tar slut är New Technology Telecscope (NTT). Teleskopet har, som namnet antyder, redan då det färdigställdes 1989 använt en mängd revolutionerande tekniker som adaptiv optik samt ...

17 juni 2013: I den här elektriska bilden, tagen fredagen den 7 juni 2013, ser vi ett åskoväder över Cerro Paranal. De fyra VLT-teleskopens gigantiska domer, var och en stor som ett åttavåningshus, syns knappt alls genom den mäktiga stormen. Till vänster i bilden tittar en ensam stjärna fram genom den stormiga himlen. Det är stjärnan Procyon, en stark dubbelstjärna i stjärnbilden Lilla hunden. Moln är en ovanlig syn över ESO:s Paranalobservatorium. I genomsnitt så många som 330 av årets dagar helt klara. Åskoväder är ännu mer ovanligt, eftersom observatoriet ligger på en av de torraste platserna på jorden: Atacamaöknen i norra Chile, 2600 meter över havet. Om det finns några moln över huvud taget ligger observatoriet oftast över dem. ESO:s fotoambassadör Gerhard Hüdepohl, en ingenjör som arbetat på Paranal i 16 år, hade bara sett åska en gång tidigare här - så han tog sin kamera och gick ut för att fånga ...

10 juni 2013: I en ovanlig ny video får man en titt på hur en supernova-explosion i galaxen NGC 1365 blir ljusare för att sedan blekna igen. Supernovan, som fått beteckningen SN 2012fr, upptäcktes av den franske astronomen Alain Klotz den 27 oktober 2012. Den unika filmen skapades av bilder som fångades av det lilla robotteleskopet TAROT vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile. Supernovor är det som syns av vissa typer av stjärnors explosionsartade och kataklysmiska död. En supernova kan under flera veckor lysa starkare än hela galaxen som den ligger i. Sedan lyser den allt svagare och försvinner ur sikte. Supernovan 2012fr [1] upptäcktes av Alain Klotz under eftermiddagen den 27 oktober 2012. Då höll han på med att mäta upp ljusstyrkan hos en ljussvag variabelstjärna (en stjärna som varierar i ljusstyrka) i en bild från det fjärrstyrda teleskopet TAROT (Télescope à Action Rapide pour les Objets Transitoires) vid ESO:s observatorium La ...

3 juni 2013: Ibland bjuds fotografer och astronomer på något utöver det vanliga. Just nu är våra himlar vittne till ett fenomen som kallas syzygy - när tre eller fler himlakroppar samlas på nästan samma läge på himlen. När dessa dessutom har samma ekliptiska longitud, som det heter, kallas detta en nära trippelkonjunktion. Det handlar givetvis bara om ett perspektivets nyck, men det är inte mindre spektakulärt för det. I det aktuella fallet handlar det om tre planeter och det enda man behöver för att ta del av showen är en klar horisont efter solnedgången. Det var just det som ESO:s fotoambassadör Yuri Beletsky fick uppleva söndagen den 26 maj då han fick syn på fenomenet från ESO:s La Silla-observatorium i norra Chile. Ovanför teleskopens runda kupoler trädde efter solnedgången tre av solsystemets planeter fram: Jupiter (ovan), Venus (nedan till vänster) och Merkurius (nedan till höger), alla tre upptagna med sin kosmiska dans. ...

27 maj 2013: Vid första anblicken kanske den här suggestiva bilden ser ut som vågorna från en sten som kastas i en sjö. Men det vi ser är faktiskt resultatet av stjärnornas rörelse över himlen, samt några trick från en duktig fotograf. Bilden är tagen från Cerro Armazones, en bergstopp 3046 meter över havet, som ligger i mitten av Atacamaöknen i de chilenska Anderna. De långa strecken är stjärnspår som var och en visar en enda stjärnas väg över den mörka natthimlen. Genom att låta kamerans slutare vara öppen under en lång tid avslöjas stjärnornas rörelser, som annars är omöjliga att se med blotta ögat. Exponeringstider på 15 minuter är tillräckliga för att ta sådana här bilder. I det här fallet kombinerade fotografen flera kortare exponeringar för att skapa denna imponerande bild. Med ett vidvinkelobjektiv kunde både den södra himmelspolen (till höger) och ekvatorn (under det lilla tornet) få plats i samma bild. ...

20 maj 2013: Även den vanaste astronomen lockas att ta lite tid ledigt från arbetet och bara stanna och stirra upp mot den södra stjärnhimlen i all sin prakt. Den här bilden är en självporträtt tagen av astronomen Alan Fitzsimmons, som tog den mellan observationspass vid ESO:s La Silla-observatorium. Detta slående fotografi visar upp kontrasten mellan en enkel, stillsam och mörk figur på jorden och den lysande och ljusa stjärnspäckade himlen. Himlen i bilden domineras av det vidsträckta ljusa färgstänket från stjärnorna och stoftmolnen som utgör mitten av vår hemgalax, Vintergatan. ESO:s observatorier ligger mycket glest bebodda trakter i Atacamaöknen i norra Chile. Här är nätterna mycket mörka och väderförhållandena extremt klara, och båda faktorer bidrar till att här kan göras observationer av högsta kvalitet. La Silla är ESO:s första observatorium och invigdes 1969. Det är hem till ett antal teleskop med spegeldiameter på upp till 3,6 meter. Med fler än 300 stjärnklara ...

13 maj 2013: I Atacamaöknens utkanter, långt från norra Chiles ljusförorenade städer, är himlen kolmörk efter solnedgången. Det är just sådana mörka himlar som gör astronomiska observationer möjliga. Här, 2400 meter över havet, ger de klara skyarna över ESO:s La Silla-observatorium tillgång till en otrolig natthimmel. Men trots den högt belägna och torra platsen, långt från annan bebyggelse, kommer man ändå inte undan vintervädret. Till och med här kan snö täcka bergstoppen och teleskopens kupoler. Över detta vinterlandskap från La Silla lyser Vintergatsbandet som ett brett stjärnstänk över himlen. Under den, från vänster till höger, kan man se ESO:s 3,6-metersteleskop, det 3,58-metersteleskopet NTT (New Technology Telescope), ESO:s 1-meters Schmidtteleskop, samt MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop - här med snö kvar på kupolen. Bredvid 3,6-metersteleskopet syns även kupolen för det nedlagda teleskopet CAT (Coudé Auxiliary Telescope) som numera finns i Sverige vid Lunds observatorium. Mellan CAT och NTT finns observatoriets vattentankar. Snö över La Silla är kanske ...

6 maj 2013: I den här bilden ser vi en av ALMA:s två speciallastbilar, Lore. Den bär på en av de 7-meters antennerna som ingår i ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array). Lore och hennes tvillingbror Otto är två knallgula transportfordon med 28 hjul var som är specialbyggda för att flytta runt ALMA:s antenner uppe på Chajnantorplatån, 5000 meter över havet. Tack vare dem kan teleskopets uppställning av antenner ändras för att kunna genomföra de bästa observationer för ett vetenskapligt mål på himlen. Bilarna flyttar även antenner från Chajnantor ner till ALMA:s driftcentrum, som ligger på lägre höjd, när de behöver underhåll. ALMA har en huvuduppställning på femtio antenner med diameter 12 meter. Utöver den finns även en uppställning på tolv 7-metersantenner och fyra 12-metersantenner som kallas Atacama Compact Array (ACA). Här bär Lore på en av ACA:s mindre, 7-metersantenner. Huvuduppställningens 12-metersantenner kan inte placeras närmare än 15 meter från varandra, annars skulle de ...

29 april 2013: I denna vackra bild, tagen i december 2012 ser vi antennerna som utgör ALMA, världens största astronomiprojekt. Teleskopet ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) ligger på Chajnantorplatån i de chilenska Anderna. De stora antennerna är 12 meter i diameter. De mindre antenner, 12 antenner på 7 meter, står i en klunga i bildens mitt och utgör ALMA Compact Array (ACA). När teleskopet är färdigbyggt kommer uppställningen att bestå av hela 66 antenner. ESO har påbörjat ett utåtriktat partnerskap med projektet ORA Wings for Science, en ideell organisation som stöttar offentligt finansierad forskning från luften som en del av en årslång resa världen runt. De två medlemmarna i Wings for Sciences besättning, Clémentine Bacri och Adrien Normier, flyger en specialbyggt miljövänlig ultralight [2] med syfte att hjälpa forskare från luften - med allt från luftprover till arkeologi, biologisk mångfald och terräingmodellering i 3-d. Under flygningarna görs korta filmer och otroliga bilder som ...