Veckans bild 2025

17 mars 2025: De fyra lasrarna i ESO:s Very Large Telescope (VLT) genomborrar Vintergatans hjärta i denna veckas bild. Den stjärnklara natten tudelas av zodiakalljusets vertikala pelare, som orsakas av solbelysta dammkorn i solsystemet. Det är så svagt att det bara kan ses på de mörkaste himlarna, som de i Chiles Atacamaöken. Den orörda natthimlen i detta område har alltid varit sammanflätad med ursprungsbefolkningens kultur och traditioner. Chakana är symbol som återkommer bland de andinska kulturerna. Den är formad som ett fyrkantigt kors och representerar de fyra trappor eller broar till de övre nivåerna av den andinska visionen av kosmos. För mapuchefolket i sydcentrala Chile är himlen “Wenu mapu”, ett land av godhet och ordning bebott av gudar, förfäder och vänliga andar. Wenu mapu är ordnat i fyra lager där heliga varelser som stjärnornas fyra gudar (Meli wanlén) och de fyra mångudarna (Meli Kiyén) kämpar mot de onda krafterna nedanför. Dessa motsatta krafter ...

10 mars 2025: I detta porträtt av ESO:s Paranalobservatorium, fångat i början av februari, ses solsystemets planeter ordna upp sig som i en parad över natthimlen. Förutom Månen, vår egen Vintergata och kometen C/2024 G3 kan vi se Saturnus, Venus, Jupiter och Mars – även Neptunus och Uranus gömmer sig här! När planeterna kan ses på natthimlen kan du dra en imaginär linje genom dem. Detta beror på att deras omloppsbanor ligger nära ett gemensamt plan som kallas ekliptikan. (Planeterna orienterar sig inte utmed en rak linje i solsystemet utan ses i olika riktningar, men vi kan fortfarande se dem samtidigt på himlen, vilket händer med några få års mellanrum.) Du kanske noterar i bilden att planeterna inte orienterar sig utmed Vintergatsbandet, utan utefter en linje som bildar en brant vinkel med Vintergatan. Detta beror på att ekliptikan lutar cirka 60 grader mot det galaktiska planet som Vintergatans skiva bildar. Om Vintergatan på ...

3 mars 2025: Bortsett från att åka upp i rymden på riktigt känner du dig förmodligen inte mycket närmare stjärnorna än från toppen av trappan vid ESO:s Paranalobservatorium, som visas i denna veckas bild. På 2 635 meters höjd (plus ett tjugotal steg) över havet i Atacamaöknen i Chile ser du ett oräkneligt antal stjärnor som är osynliga på andra platser, eftersom Paranal har den mörkaste himlen av alla större observatorier på jorden. Vid första anblicken har Vintergatsbandet förvandlats till en drake med en märklig, orange tunga. Men det enda som smyger sig på dig i den här veckans bild är natthimlens naturliga skönhet. Det här är en helt vanlig natt för ESO:s Very Large Telescope (VLT), som har sitt hem på Paranal. De ljusgula strålarna är VLT:s laserguidestjärnor som skjuts uppåt från teleskopet (till höger utanför bildens kant) mot himlen. Laserstrålarna skapar konstgjorda stjärnor högt upp i atmosfären, som teleskopets adaptiva optiksystem ...

24 februari 2025: Under förra året skedde enastående framsteg i konstruktionen av ESO:s Extremely Large Telescope (ELT). I den här veckans bild tittar vi tillbaka för att se hur långt ELT har kommit. Till en början kunde vi bara se en skelettlik stålkupol, som under året gradvis har belagts med ett skinande nytt lager av skyddande – och värmeisolerande – beklädnad. Panel för panel bäddas den enorma 80 m höga och 93 m breda strukturen in i en varm filt av aluminium och andra termiska regulatorer. Dessa kommer att hålla luften inuti teleskopet vid den förväntade temperaturen nästa natt, och skydda teleksopet från sanden och stoftet i ELT:s hårda ökenmiljö. Denna tidsserie visar också de stora framsteg som har skett med ELT:s huvudstruktur. Denna lätta och formstarka jätte växer likt en stor vit kristall i kupolens kärna och kommer en dag att hysa ELT:s speglar. I dess bas finns den enorma 39 m ...

17 februari 2025: Denna veckas bild visar NGC 3640, en ovanlig elliptisk galax på 88 miljoner ljusårs avstånd. Bilden är tagen med VLT Survey Telescope (VST) vid ESO:s Paranalobservatorium och visar ett menageri av galaxer av alla former och storlekar, från små blå fläckar till den stekt ägg-lika formen på NGC 3640. Men mitt i detta färgglada kosmiska grannskap är det en sak som sticker ut – detta ägget har en dubbel äggula: en galax på något för nära än säkert avstånd. Under deras extremt långa livstid förändras galaxer. När de svävar genom rymden kan de stjäla gas och stjärnor från andra galaxer, eller till och med kollidera, sluka och sammansmälta med varandra. Efter sådana händelser kan galaxerna förvrängas, vilket exemplifieras av den deformerade NGC 3640 och den diffusa halon kring den. Galaxen lämnas med "ärr" som antyder ett våldsamt förflutet, som astronomer kan använda för att utröna dess tidigare och nuvarande historia. ...

10 februari 2025: Denna veckas bild visar stadiga framsteg i konstruktionen av ESO:s Extremely Large Telescope (ELT), som här badar i ljuset från solnedgången i Chiles Atacamaöken. Från denna utsiktspunkt är ELT:s vita rörliknande altitudstruktur det centrala blickfånget. Den täta fackverksstrukturen längst ner är stödcellen för ELT:s 39 meter stora primärspegel, den största teleskopspegel som någonsin tillverkats. Ljuset som primärspegeln samlar in från kosmos kommer att reflekteras mot sekundärspegeln, som placeras i den centrala ringen högst upp i bilden. Därefter kommer ljuset att färdas nedåt igen, genom ELT:s centrala torn och dess tre ytterligare speglar, innan det når de vetenskapliga instrumenten vid sidan av teleskopet. Vid första anblicken, utan människor som visar skalan, kan stålkonstruktionen se blygsam ut i storlek. Men bara altitudstrukturen är redan mer än 50 meter hög, och taköppningen är 41 meter bred. Om du vill ta trappan och gångvägarna från ingången till ELT:s kupol hela vägen upp till toppen, ...

3 februari 2025: "Kometer är som katter: de har svansar, och de gör precis som de vill" skrev David H. Levy, en amatörastronom som har upptäckt 23 kometer. Dessa kosmiska besökare kan vara ganska nyckfulla. Vi vet aldrig exakt hur länge en komet kommer att vara synlig på himlen. I januari fick södra halvklotet en fängslande besökare i form av kometen C/2024 G3 (ATLAS). Den är magnifik i denna veckas bild tagen av Juan Beltrán, en av våra ingenjörer, den 20 januari på ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Förra året fångade han en annan komet på bild när han besökte ESO:s högkvarter i Garching bei München, Tyskland. Icke-periodiska kometer som dessa stannar på vår himmel endast i några veckor, och om du missar detta fototillfälle kan du behöva vänta några tusen år för att se samma komet igen... En komet som närmar sig solen värms upp och isen i kärnan sublimeras, vilket betyder att ...

29 januari 2025: Finns det ett osynligt nät av mörk materia som omger oss? Dess inflytande kan observeras över hela kosmos, men nätet förblir osynligt... för det mesta. Denna veckas bild visar den tydligaste bilden hittills av ett filament från denna kosmiska väv, som är en del av universums storskaliga struktur. Filamentet avbildades med ESO:s Very Large Telescope (VLT) och visas här i lila, överlagrad på en bakgrundsbild tagen med NASA/ESA rymdteleskop Hubble. Strukturen består av gas som dras ihop av mörk materia. Den sträcker sig 3 miljoner ljusår och förbinder två avlägsna galaxer i det tidiga universum. Omkring 85 % av all materia i universum är faktiskt mörk materia. Mörk materia är osynlig, men gasen runt omkring är det inte. Denna gas lyser dock extremt svagt, vilket gör dessa strukturer mycket svåra att observera. Men efter cirka 150 timmars observationer lyckades en grupp astronomer under ledning av Davide Tornotti, doktorand vid universitetet ...

20 januari 2025: I denna veckas bild, tagen vid ESO:s högkvarter i Tyskland, ses den första av nio nya lasrar som för närvarande byggs för två av ESO:s anläggningar på Paranaobservatoriet i Chiles Atacamaöknen. Men varför behöver teleskop använda lasrar? Inte för att skjuta utomjordingar i alla fall, det är helt säkert. Lasrar är en del av teleskopens adaptiva optiksystem. Eftersom ESO:s observatorier är markbaserade kan turbulensen i atmosfären göra vår vy av kosmos oskarp, och med adaptiv optik kan vi åtgärda denna oskärpa i realtid. Lasern skapar en konstgjord stjärna genom att excitera natriumatomer i atmosfären på cirka 90 kilometer höjd. En dator registrerar hur atmosfären förvränger ljuset från den konstgjorda stjärnan och styr formen på en spegel i teleskopet som kompenserar förvrängningen. Resultatet: skarpare bilder. Själva laserljuset genereras i laserkällan — den stora grå lådan längst upp. Ljuset går sedan in i laserprojektionssystemet, som består av olika steg. Först utför det ...

13 januari 2025: Astronomer har länge trott att Jupiters övre moln, som ger planeten sina ikoniska ljusbruna bälten, består av frusen ammoniak. Men en ny studie där amatörer och professionella astronomer samarbetade har visat att dessa moln faktiskt ligger lägre i atmosfären än vi trodde. De är också gjorda av något helt annat: troligen ammoniumhydrosulfid blandat med smog. Medborgarforskaren Steve Hill visade tidigare att han kunde kartlägga planetens atmosfär genom att bara använda specialfärgade filter och sitt amatörteleskop. Dessa resultat gav initiala ledtrådar om att molnen låg för djupt i Jupiters varma atmosfär för att kunna bestå av ammoniakis. För att undersöka detta inledde Hill ett samarbete med Patrick Irwin vid Oxford University, vars forskargrupp tidigare hade använt det sofistikerade MUSE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope (VLT) för att studera gasjättarnas atmosfärer. MUSE kan skanna Jupiters atmosfär vid olika våglängder och kartlägga de molekyler som finns där. Videon ovan är baserad på riktiga ...

6 januari 2025: Astronomer fokuserar mest på himlen, men ibland är det värt att betrakta vår egen planet också. På natten är det den stjärnspäckade himlen över Chiles Atacamaöken som stjäl rampljuset, men när det karga landskapet åter badar i solljus avslöjas andra underverk. Denna veckas bild skulle till exempel lätt kunna hittas i ett resemagasin. Motivet är hämtat från Pukará de Quitor (Quitors fästning), en stenfästning som byggdes för hundratals år sedan av Licán Antai-folket, även känd som Atacameños. Du hittar den nära San Pedro de Atacama, inte långt från Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), radioteleskopnätverket som ESO driver tillsammans med sina internationella partners. På bilden ramar fästningens båge in vulkanen Licancabur vid Chiles gräns mot Bolivia. På berget har andra arkeologiska platser hittats, och dess toppkrater rymmer en av de högsta sjöarna i världen. Slut nu ögonen och föreställ dig att du står precis där, på stenarna vid Pukará de Quitor. ...