Veckans bild 2024

12 februari 2024: Hundratusentals stjärnor ses i denna veckas bild som är ett infrarött foto av Sagittarius C, ett område nära Vintergatans centrum. Bilden är tagen med ESO:s Very Large Telescope (VLT) i den chilenska Atacamaöknen och hjälper astronomerna att lösa en gåta. Vintergatans centrum är det mest intensiva stjärnbildningsområdet i hela galaxen. Men astronomer har bara funnit en bråkdel av de stjärnor som man antar finns här: det finns indikationer på att många fler stjärnor har bildats under senare tid än vi faktiskt kan observera. Anledningen är att det är svårt att se in mot Vintergatans centrum på grund av täta moln av gas och stoft som skymmer bakomliggande stjärnors ljus. Infraröda instrument, som HAWK-I-kameran på VLT, låter dock astronomerna se genom dessa moln för att utforska stjärnlandskapet bortom. I en nyligen publicerad studie analyserade Francisco Nogueras Lara, ESO-astronom i Tyskland, data av Sagittarius C, en region vars kemiska sammansättning verkade lovande ...

5 februari 2024: Varför bara observera med ett teleskop? Platån på Cerro Paranal ses under starkt månljus på denna veckas bild. Här finns ESO:s Very Large Telescope Interferometer (VLTI), en oövervinnerlig uppställning av fyra 8,2 meter stora huvudteleskop och fyra ytterligare 1,8 meter stora hjälpteleskop. En interferometer kombinerar med hög precision ljuset från de separata teleskopen som observerar samma källa på himlen, vilket gör att astronomerna får extremt detaljrika bilder av universum. VLTI använder antingen en kombination av huvudteleskop eller hjälpteleskop för sina observationer. Hjälpteleskopen, varav ett ses i förgrunden, kan förflyttas på räls till 30 fördefinierade positioner för att uppnå olika konfigurationer som vart och ett ger en viss detaljupplösning. Hjälpteleskopen är specialkonstruerade för VLTI, men vart och ett av huvudteleskopen kan användas självständigt. Ett av dessa är utrustad med lasrar för att ge astronomerna mycket skarpa bilder med hjälp av adaptiv optik. Lasrar, som är energirika ljusstrålar, exciterar natriumatomer på 90 ...

29 januari 2024: Kupolen på ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) kommer när den står klar att rotera så att teleskopet kan följa objekt på himlen, likt en blomma som vrider sig efter solen. Den här videon visar ett test av kupolen när den roterar för första gången under den klarblå himlen ovanför Cerro Armazones i den chilenska Atacamaöknen. Under testet flyttades kupolen 10 m i båda riktningarna med en hastighet av 1 cm/s, men den slutliga hastigheten under drift blir i maklig promenadtakt, 5 km/h. Testet utfördes av ingenjörer från Cimolai, företaget som kontrakterats av ESO för att designa och bygga ELT-kupolen och teleskopstrukturen. Personalen som arbetar hårt i den här snabbspolade videon visar den enorma storleken på teleskopets kupol. Att rotera kupolen är ingen liten bedrift eftersom dess skelettstruktur för närvarande väger cirka 2 500 ton, och kommer att väga cirka 6 100 ton när den står klar. Detta första test utfördes ...

22 januari 2024: I december 2023 gav sig de första 18 segmenten i huvudspegeln till ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) iväg på en 1 000 mil lång resa från Europa till den chilenska Atacamaöknen. Denna veckas bild visar ögonblicket då ESO-ingenjörerna vid ELT Technical Facility öppnade en av lådorna för att inspektera om segmenten hade anlänt i gott skick till ESO:s Paranalobservatorium. På grund av spegelsegemntens storlek och ömtålighet - tjockleken är fem cm, diametern 1,5 meter i diameter och de är polerade till nanometernoggrannhet - skickades de var och en för sig i en skyddande kokong. Varje låda innehåll sensorer för fuktighet, temperatur och stötar för att kunna följa den invändiga miljön under resan. När lådorna placerades i transportfordonen skyddades de av luftkuddar. När de anlände till Paranalobservatoriet undersöktes de noga för att se att de inte hade skadats under resan. Med varje spegelsegment som anländer närmar sig ELT allt mer sitt ...

15 januari 2024: Stjärnbilden Seglet är tydlig för blotta ögat från södra stjärnhimlen, men den innehåller många detaljer som man lätt missar, som objektet i denna veckas bild. Detta är en liten del av en supernovarest som bildades för 11 000 år sedan när en massiv stjärna exploderade. Bilden ingår i en enorm och detaljrik mosaik fångad med VLT Survey Telescope (VST) vid ESO:s Paranalobservatorium i den chilenska öknen. Rosa och orangea filament av gas fyller bilden och formar av en spöklik, spinkig fågel med orangea gigantiska vingar och en ljus rosafärgad stjärna som öga. En myriad av stjärnor är utspridda i området. När massiva stjärnor når slutet av sina liv exploderar de som supernovor och kastar ut sina yttre gasskikt i rymden. Explosionerna sänder ut chockvågor som rör sig genom den omkringliggande gasen, och får den att komprimeras och omformas. Det är sådana processer som ger upphov till strukturen i de tunna ...

8 januari 2024: Den höga höjden och torra luften över Chajnantorplatån ger Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), som drivs av ESO och dess internationella partners, ett optimalt fönster ut mot det kalla mörka universat. I denna mäktiga veckans bild känns den böljande, rostfärgade och karga platån mer ut som ett landskap på en annan planet än vår egen jord. Men tack och lov tar en gammal kär vän oss tillbaka till vårt eget kosmiska hem – fullmånen som stiger upp över horisonten vid solnedgången. Under månens omlopp kring jorden går den upp och ned vid olika tidpunkter, och under loppet av ett år går den upp och ned i olika riktningar på horisonten. När den står lågt med landskapet som fond ser den ofta större ut än vanligt, men detta är bara en välkänd optisk illusion. Månen är en unik himlakropp i solsystemet som den största naturliga satelliten till någon planet, hela 25 ...

1 januari 2024: Med fyrverkerier över hela jorden vid det nya årets inledning tänkte vi bidra med vår egen rymdinspirerade dito. Denna veckas bild är en tidsserie tagen av himlen över ESO:s Very Large Telescope (VLT) på Cerro Paranal i Chile. Titta noga så ser du ett extraterrest fyrverkeri i form av en meteor! Meteorer är små partiklar från rymden som brinner upp högt i jordens atmosfär. De lyser när de hettas upp och förångas under bråkdelen av en sekund, som stjärnfall, eldklot eller bolider. Uppskattningsvis 44 ton extraterrest material faller in i jordens atmosfär varje dygn - ungefär sex gånger mer än de fyrverkerier som förbrukas vid det välkända nyårsfyrverkeriet i Sydney Harbour i Australien. Året 2023 var en milstolpe i VLT:s historia, som firade sin 25-årsdag. VLT består av fyra huvudteleskop med 8,2 meters spegeldiameter, varav två ses i videon, samt fyra 1,8-meter stora hjälpteleskop, av vilka ett ses i förgrunden. ...