Veckans bild 2023

7 augusti 2023: Med en höjd som nu når nästan 80 meter tar den gigantiska stålstrukturen för kupolen till ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) form i denna veckas bild, tagen den 2 augusti 2023 i fullmånens sken. Ingenjörer och konstruktionsarbetare monterar nu ihop kupolen i den chilenska Atacamaöknen och nya framsteg ses nästan varje dag. När det är färdigbyggt kommer ELT att vara världens största öga mot himlen i optiska och infraröda våglängder. ELT-projektet är nu till mer än hälften färdigställt. Kupolstrukturen som ses i bilden kommer rymma ett teleskop med ett unikt system av fem speglar som domineras av huvudspegeln (M1) med 39 meters diameter och 798 hexagonala ljusreflekterande segment. Teleskopspeglarna och de andra komponenterna byggs av företag i Europa, och detta arbete framskrider enligt plan. Alla de övriga system som krävs för att färdigställa ELT, som kontrollsystemet och utrustning för att montera och testa själva teleskopet, byggs också i rask takt. ...

31 juli 2023: Kan du se ESO:s New Technology Telescope (NTT) som tittar ut ur sin kupol till höger i denna veckas bild? När teleskopet invigdes 1989 var det packat med innovativ teknik som lade grunden för alla teleskop som skulle komma senare. Speglarna på professionella teleskop är så stora och tunga att de böjer sig under sin egen vikt; om de skulle lämnas okorrigerade hade bilderna blivit suddiga. NTT, som är belägen på ESO:s La Sillaobservatorium i Chile, har en flexibel huvudspegel vars form kan förändras under observationerna. Med hjälp av en så kallad referensstjärna justerar NTT huvudspegelns form för att korrigera dessa deformationer och erhåller på så sätt optimal bildkvalitet. Denna teknik kallas aktiv optik (som inte ska blandas ihop med adaptiv optik) och utvecklades av Raymond Wilson vid ESO. I dag används tekniken vid alla stora teleskop i världen, inklusive ESO:s Very Large Telescope (VLT) vid Cerro Paranal och det ...

24 juli 2023: Tänk dig att du tittar genom nyckelhålet och ser detta! Denna veckas bild visar en fisheyevy av 1,52-metersteleskopet på ESO:s La Sillaobservatorium i Chile. Det var ett av de första teleskopen på observatoriet, som nu har fått en nystart. ESO grundades 1962 och några år senare invigdes 1,52-metersteleskopet. Det försågs med ett flertal spektrografer, som Boller & Chivens, ECHELEC och FEROS, och studerade bland annat spektakulära kometer, Wolf-Rayetstjärnor med kraftiga vindar och spännande exoplaneter. Detta pionjärteleskop togs ur drift 2002, då FEROS flyttades till MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop på La Silla, där instrumentet nu söker efter avlägsna nya världar. Men detta innebar inte slutet för 1,52-metersteleskopet. Efter en 20 år lång nedstängning uppgraderades det och togs åter i bruk 2022 efter en uppgradering som en del av det internationella projektet PLATO Spec, som leds av en tjeckisk forskargrupp. Teleskopet kommer nu att studera exoplaneter och andra objekt för att stödja det europeiska ...

17 juli 2023: Kan du se kameleonten i denna bild? Inte? Det beror på att den är kamouflerad! Skämt åsido, men denna veckas bild visar faktiskt “Kameleontmolnet”, IC 2631. På södra halvklotet kan detta objekt ses under större delen av året. Här har det fångats med ESO:s Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy (VISTA) i infrarött ljus. IC 2631 är en reflektionsnebulosa av gas och stoft som reflekterar det ljus som strålas ut av närbelägna stjärnor. Nebulosan lyses upp huvudsakligen av en av de yngsta, mest massiva och ljusaste stjärnorna i närheten, HD 97300, som kan ses strax nedanför och till höger om bildens centrum. Kameleontmolnet är den ljusaste nebulosan i “Chameleon Complex", ett enormt område av gas och stoft – långt större än bildens utsträckning – där ett stort antal nyfödda och ännu vardande stjärnor befinner sig. Molnet på bilden utgörs av gas och stoft. I optiska våglängder ses mörka fläckar ...

10 juli 2023: Denna veckas bild visar en flock vita får på bete i de Chilenska Anderna. Nej vänta lite, det måste vara något annat – det finns ju inget gräs här på 5 000 meters höjd! Om man sätter på sig glasögonen ser man att det är antennerna i Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), som drivs av ESO och dess internationella partners. Rätt ska vara rätt! Som bilden visar är inte alla de 66 antennerna lika stora. De flesta har en diameter av 12 meter, och en grupp av sju är bara 7 meter stora (till vänster i bild). De arbetar tillsammans som en interferometer och bildar på så sätt ett enda stort teleskop. ALMA studerar strålningen från de kallaste objekten i universum, som de mest avlägsna galaxerna. De individuella antennerna kan förflyttas till olika konfigurationer beroende på vad som ska observeras. På detta sätt kan teleskopet undersöka strukturen i astronomiska källor ...

3 juli 2023: Har du någonsin sett så många teleskop på samma plats förut? Denna veckas bild togs vid solnedgången på ESO:s La Sillaobservatorium över en ocean av berg och lätta dismoln. La Silla är beläget långt från störande ljuskällor i den chilenska Atacamaöknen, 2 400 meter över havet, och har därför en av de mörkaste himlarna på jorden. Detta är anledningen till att alla teleskop har samlats här! Hur många kan du se? I mitten av bilden dominerar ESO:s 3,6-metersteleskop med den mindre kupolen för Coudé Auxiliary Telescope bredvid. 3,6-metersteleskopet är en av världens mest framgångsrika exoplanetsökare tack vare HARPS-speklrografen (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher). Antennen till vänster i bild är SEST (Swedish-ESO Submillimetre Telescope). I den tätbefolkade högra delen av bilden märks historiens vingslag: kupolen längst till höger rymmer ESO:s 1-metersteleskop, det första teleskop som installerades på La Silla 1966. La Sillaobservatoriet har en lång historia och har varit en ...

26 juni 2023: Ta en titt på denna flygbild av Atacama Pathfinder experiment, eller APEX, i ensamt majestät på Chajnantorplatån i Chiles Atacamaöken. Denna avlägsna och torra plats, belägen 5 100 meter över havet, är perfekt för att avslöja det “kalla universats” hemligheter, områden i rymden där temperaturen är bara några få grader över absoluta nollpunkten. APEX är ett 12-metersteleskop som förvaltas och drivs av ESO på uppdrag av Max Planckinstitutet för radioastronomi (MPIfR) i Tyskland. APEX studerar universum i millimeter- och submillimetervåglängder – i våglängdsområdet mellan infrarött och radio – där enorma kalla moln av interstellärt stoft och gas avger sin svaga strålning. I dessa moln bildas nya stjärnor som är osynliga i vanligt ljus. Ljuset som APEX samlar in undersöks av ett flertal olika instrument. Ett av dessa, Large APEX Bolometer Camera (LABOCA), fångar in strålningen med 295 “pixlar” som kallas bolometrar (högkänsliga termometrar) som detekterar ytterst små variationer i den ...

19 juni 2023: I Chiles Atacamaöken byggs nu ESO:s eget Colosseum i form av Extremely Large Telescope (ELT).Denna bild från början av juni 2023 visar att bygget skrider raskt framåt och att stålramen för kupolen nu håller på att monteras. Delar av stålkonstruktionen till kupolen byggs ihop vid ELT:s basläger innan det transporteras till plattformen på toppen av Cerro Armazones med specialbyggda transportfordon. Detta är ingen lätt uppgift då varje del av stålkonstruktionen väger omkring 70 ton! När de väl är på plats lyfts de Lego-lika blocken upp till rätt position med enorma kranar och monteras så de rullar på byggnadens kant. Den färdiga kupolen kommer väga 6 100 ton och rulla på ett antal hjulförsedda vagnar. På en bergstopp vid horisonten i fjärran, till höger om den gula kranen bakom kupolbygget, ses ett annat av ESO:s teleskop – Very Large Telescope (VLT), som på avstånd betraktar konstruktionen av sin större kusin. Länk ...

12 juni 2023: Veckans bild ser inte mycket ut för världen, men skenet kan bedra. Långt bort i fjärran, likt pingviner hopträngda i ett antarktiskt landskap, ser vi de 66 antennerna i Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA). Detta nätverk av antenner, som drivs av ESO tillsammans med sina internationella partners, är konstruerat för att studera strålningen från universums kallaste objekt, som enorma kalla gasmoln i den interstellära rymden. Vid sidan av antennerna breder den vidsträckta Chajnantorplatån ut sig på 5 000 meters höjd. Det är en avlägsen plats som är en av de absolut torraste på hela jorden. Torkan gör den till en perfekt plats för att fånga svaga signaler från det kalla universat, som annars hade absorberats helt av vattenånga i jordens atmosfär. ALMA är en så kallad interferometer där de enskilda antennerna arbetar tillsammans för att skapa ett större och kraftigare teleskop som kan se svagare objekt och mindre detaljer än ...

5 juni 2023: Denna veckas bild visar en långtidsexponering av BlackGEM-teleskopen vid ESO:s La SIllaobservatorium i Chile. Stjärnspåren har uppstått på grund av jordens rotation kring sin egen axel runt den södra himmelspolen under en lång exponering. Till höger om det mittersta teleskopet ses ett särskilt ljust område av tätt packade stjärnspår. Stjärnornas rörelse över himlen, skapade av en fisheyelins, ger intryck av att titta in i en jättelik tvättmaskin. BlackGEM påbörjade nyligen sina observationer och består av tre stycken teleskop med 65 cm stora speglar. Teleskopen söker av himlen på jakt efter spåren av de mest dramatiska händelserna i universum, som sammansmältande neutronstjärnor och svarta hål. Vid sådana händelser sänds vågor ut i rumtiden, så kallade gravitationsvågor, som kan detekteras av teleskop som LIGO och Virgo. BlackGEM bidrar med att lokalisera de optiska efterglöden från dessa kataklysmiska kollisioner, vilket möjliggör mer detaljerade uppföljningsobservationer med större teleskop.

29 maj 2023: Ibland krävs dramatiska händelser för att skapa vackra ting. Denna intrikata struktur av filament och gasmoln i den sydliga stjärnbilden Seglet är allt som återstår av en massiv stjärna som dog i en enorm explosion – en supernova. Denna veckas bild är endast en liten del av en stor bild som togs med OmegaCAM-kameran på VLT Survey Telescope (VST) vid ESO:s Paranalobservatorium i den chilenska öknen. VST är ett av de bästa teleskopen i världen för att fotografera stora områden i synligt ljus. Även om ett stort antal ljusa stjärnor syns i bilden är det svårt att inte förundras av de rosafärgade gasmolnen. Filamenten sträcker ut sig likt tentakler, vissa tunna, andra tjockare. De bildar ett komplext nätverk, men frågan är hur detta nätverk kunde bildas. För omkring 11 000 år sedan exploderade en massiv stjärna som en supernova och kastade ut sina yttre lager. Explosionen genererade också chockvågor som ...

22 maj 2023: Mycket kan hända under två årtionden – ta bara en titt på dessa bilder av ESO:s Very Large Telescope (VLT)! Till vänster ser vi VLT under konstruktion på Cerro Paranal i Chile, och till höger i full skrud som det ser ut i dag. Innan teleskopen byggdes behövde bergets nivå sänkas 28 meter för att skapa plattformen för teleskopen, vilket innebar att 350 000 kubikmeter sten och berg forslades bort. För 25 år sedan i dag – 1998 – tog huvudteleskop 1 (UT1 “Antu”), det vänstra teleskopet som kommit längst i byggnationen på bilden, den första bilden av universum. I dag består VLT av fyra huvudteleskop, vardera med en huvudspegel med 8,2 meters diameter, och fyra flyttbara hjälpteleskop 1,8 meter i diameter. Efter ett kvarts sekel av observationer förblir VLT ett av världens mest avancerade optiska/infraröda teleskop och fortsätter att göra unika observationer, samtidigt som det kontinuerligt uppgraderas för att ...

15 maj 2023: Har du någonsin sett en himmel så röd som denna? Troligen inte, eftersom orsaken till den röda solnedgången är något så dramatiskt som ett vulkanutbrott. Denna veckas bild fångades vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Under Vintergatan ses den mörka silhuetten av Cerro Paranal och ESO:s Very Large Telescope som blickar upp mot himlen. Den 15 januari 2022 fick undervattensvulkanen Junga Tonga-Hunga Ha’apai ett utbrott i södra Stilla havet. Detta sände chockvågor genom atmosfären som nådde långt från vulkanen. Väderstationer vid ESO:s Paranal och La Sillaobservatorier registrerade dessa atmosfäriska störningar på ett avstånd av över 1000 mil. Vulkanutbrottet gav också upphov till en 57 kilometer hög vulkanplym som släppte ut enorma mängder vattenånga och aska i atmosfären. Solljus sprids effektivt av dessa små stoftpartiklar och gör dessutom solljuset rödare, en effekt som noterades i kalibreringsbilder som togs under skymning och gryning med flera av ESO:s teleskop. Denna veckas bild togs sex ...

8 maj 2023: Teleskopet som kikar ut ur sin kupol på denna bild är 1,52-metersteleskopet på La Sillaobservatoriet. Vid 52 års ålder är detta ett av de äldsta teleskopen vid ESO och har deltagit i grundläggande forskning inom många astronomiska områden. Teleskopet har även en tvilling, 1,52-metersteleksopet vid Haute Provanceobservatoriet i Frankrike. Båda konstruerades specifikt för att utföra stellarspektroskopi och astrofotografering, och teleskopet på La Silla hade inte mindre än fem vetenskapliga instrument. Ett av dessa var B&C-spektrografen som fångade ett av de första spektrumen som togs av Hale-Bopps komet när den passerade 1995. Efter 30 års service pensionerades 1,52-meterteleskopet på La Silla 2002. Det står fortfarande kvar i sin kupol med utsikt över Atacamaöknen, samtidigt som vi kan förundras över allt det har sett på himlen.

1 maj 2023: I denna färggranna veckans bild ser vi en del av nebulosan Gum 10, observerad med ESO:s Very Large Telescope i Chile. Gum 10 upptäcktes av den australiensiska astronomen Colin Stanley Gum, som 1955 publicerade en katalog med över 80 liknande diffusa nebulosor. Den energirika ultravioletta strålningen från heta blå stjärnor joniserar gas i nebulosan. De elektroner som då lämnar atomerna kombinerar med andra atomer, samtidigt som ljus sänds ut vid alldeles specifika våglängder. Den röda färgen i denna bild uppstår av vätgas, det vanligaste grundämnet i universum. De mörka områdena är täta moln av stoft som delvis skymmer sikten mot mer avlägsna objekt. Bilden togs med FORS2-instrumentet inom ramen för ESO:s Cosmic Gems Programme, ett projekt för att avbilda intressanta, spännande eller visuellt anslående objekt med ESO:s teleskop i syfte att användas för utbildning och utåtriktad verksamhet. Projektet utnyttjar teleskoptid som inte kan användas för vetenskapliga observationer, men den data ...

17 april 2023: Denna veckas bild visar den unga stjärnan 244-440 i Orionnebulosan fångad med ESO:s Very Large Telescope (VLT). Det är den skarpaste bilden som har tagits av detta objekt, och visar en böjd magentafärgad materiejet nära stjärnan. Varför ser denna struktur ut som den gör? Mycket tunga stjärnor omges ofta av en skiva av material som faller mot stjärnan. En del av detta material kan kastas ut med kraftiga jetstrålar vinkelrätt mot skivan. Den S-formade jetstrålen i 244-440 visar att det troligen finns två stjärnor som kretsar kring varandra i objektets centrum. Banrörelsen påverkar periodiskt jetstrålens riktning, likt en vattensprinkler. En annan möjlighet är att intensiv strålning från andra stjärnor i Orionnebulosan påverkar strålens utseende. Observationerna av detta objekt presenteras i en ny artikel av Andrew Kirwan och hans forskarlag vid Maynooth University på Irland. Studien gjordes med MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s VLT i Chile. Bilden visar fördelningen ...

10 april 2023: Ingen fara – inga planeter skadades när denna veckas bild togs! De energirika laserstrålarna som ses här är installerade på ett av de fyra 8,2 meter stora huvudteleskopen vid ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. De gör det möjligt för astronomerna att ta extremt skarpa bilder av universum genom att korrigera för turbulenta luftrörelser i atmosfären. Men hur går det till? Lasrarna sänder ut ljus inom ett mycket smalt våglängdsområde, och har därför en starkt gul färg.Strålningen exciterar natriumatomer på 90 km höjd och får dem att lysa, vilket skapar artificiella stjärnor på himlen. De konstgjorda stjärnorna blinkar och rör sig i takt med luftoron och övervakas noga med specialbyggda bildsensorer. Informationen från sensorerna analyseras och instruktioner sänds till teleskopets deformerbara sekundärspegel, som snabbt förändrar sin form för att korrigera för luftoron. Allt detta sker inom loppet av någon millisekund och resulterar i skarpa, punktformiga stjärnor på bilderna. Tekniken ...

3 april 2023: De långa skuggorna som sträcker sig österut på denna veckas bild avslöjar att dagren går mot sitt slut och att en lång natts observationer för teleskopen på ESO:s La Sillaobservatorium snart tar vid. I förgrunden står BlackGEM-teleskopen som är konstruerade för att söka efter det optiska ljuset från gravitationsvågskällor. Längre bort längs vägen på La Silla står ett flertal ESO-teleskop, bland andra 1-meters Schmidtteleskopet och New Technology Telescope. Längst bort ses 3,6-metersteleskopet som är utrustat med planetsökaren HARPS. La Silla är idealiskt placerat för ett observatorium på en isolerad som störs mycket lite av ljusföroreningar. Toppen är också belägen i Chiles mycket torra Atacamaöken på en höjd av 2400 meter. På denna plats är moln ovanliga och nästan varje dag bjuder på lika blå och fina himlar som denna bild visar.

29 mars 2023: På denna veckas bild ses en ljuskälla som långsamt tynar bort. Vad var det som hände? Bildserien togs i optiskt ljus med ESO:s Very Large Telescope och visar hur gammablixten GRB 221009A blir svagare under en period av drygt två veckor. Gammablixtar hör till de ljusstarkaste fenomenen vi känner till i universum, och GRB 221009A är den hittills ljusaste som astronomerna har sett. Utbrottet registrerades i oktober 2002 av ett flertal gammastrålningsteleskop, som NASA:s Swift och Fermi, liksom ESA:s INTEGRAL. Några få timmar efter utbrottet kunde instrumentet X-shooter på ESO:s VLT ta ett spektrum som gav den första avståndsuppskattningen till objektet: 2 400 miljoner ljusår. Tack vare denna siffra kunde ett forskarlag under ledning av Daniele Bjørn Malesani (Radbouduniversitetet, Nederländerna, och DAWN/Niels Bohrinstitutet, Danmark) konstatera att källan låg långt bortom Vintergatan, men närmare än de flesta andra gammablixtar. Med avståndet känt kunde den absoluta ljusstyrkan beräknas, och det visade sig ...

20 mars 2023: Denna veckas bild visar ett vackert möte mellan Swedish–ESO Submillimetre Telescope (SEST) och Vintergatan, som nästan ser ut att nudda vid varandra. Bilden togs vid ESO:s La Sillaobservatorium i Atacamaöknens utkant på 2 400 meters höjd. Ljus och mörker formar Vintergatsbandet som sträcker sig över himlen. De mörka områdena är stoftmoln som skymmer ljuset bortom dem, som utstrålas av miljontals stjärnor i Vintergatans centrala delar. SEST byggdes på uppdrag av svenska Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och ESO 1987. Det är ett 15 meter stort radioteleskop som då det invigdes var det enda submillimeterteleskopet på södra halvklotet. 2003 stängdes teleskopet ned då det ersattes av Atacama Pathfinder EXperiment telescope (APEX) och Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) längre norrut i Chile. Under sina aktiva år studerades SEST en mängd varierande astronomiska objekt, som kometer, nybildade stjärnor och galaxer.