Veckans bild 2020

10 augusti 2020: Moln är kanske inte astronomens bästa vän, men för fotografen kan de vara en välkommen syn på den vanligtvis klara ökenhimlen! Denna ovanliga scen kommer från ESO:s Paranalobservatorium i den torra Atacamaöknen i Chile, där Very Large Telescope (VLT) är beläget. VLT består av fyra huvudtreleskop och fyra mindre hjälpteleskop, av vilka tre kan ses på denna veckas bild. Molnen är inte det enda atmosfäriska fenomenet som kan ses. Till vänster i bilden är en vertikal ljuspelare synlig, som orsakas av ljusets brytning i små iskristaller. Sådana ljuspelare ses vanligen rakt ovanför en stark ljuskälla, och i detta fall är det den nedåtgående solen som ger upphov till fenomenet.

3 augusti 2020: Vid ett av sina besök vid Very Large Telescope (VLT) på Paranalobservatoriet i Chile fångade astrofotografen och ESO:s fotoambassadör Yuri Beletsky denna anslående syn: tre celesta sfärer – alla drastiskt olika! – upplinjerade på himlen. Den största sfären tillhör ett av VLT:s fyra hjälpteleskop. Dessa flyttbara teleskop kan arrangeraras på olika sätt för att uppnå särskilda vetenskapliga mål. Över hjälpteleskopet svävar jordens egen måne. Den nedåtgående solen belyser bara en tunn skära, medan större delen av dess yta är synlig tack vare solljus som når månen efter att först ha reflekterats mot jorden. De mörka fläckarna är månhav, slätter av stelnad lava från månens barndom. Nära bildens övre kant ses Venus, den andra planeten från solen och den planet som kommer närmast jorden.

27 juli 2020: Himlen över Chiles Chajnantorplatå tudelas av det vidsträckta och detaljrika Vintergatsbandet. Här på det södra halvklotet passerar Vintergatans ljusa centralparti i zenit och sträcker sig från horisont till horisont. Nedanför Vintergatsbandets turbulenta glöd skådar en grupp av vita antenner mot himlen, upplysta av det gula skenet från kontrollampor som meddelar ingenjörerna om det är säkert eller inte att närma sig. Dessa teleskop är en del av Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), en jättelik interferometer som består av 66 individuella antenner. Teleskopen kan förflyttas över ett avstånd av 16 kilometer för att kunna studera universum i detalj. ALMA observerar himlen i ljus som är osynligt för ögat, vid våglängder runt 1 mm, mellan infrarött ljus och radiovågor. Ljus med dessa våglängder uppstår i de kallaste och mest avlägsna objekten i universum – som enorma moln av gas och stoft i den interstellära rymden och de yngsta kända galaxerna – vilket ger ...

20 juli 2020: Solen går ned över Chiles Atacamaöknen bakom tre av de fyra huvudteleskopen i ESO:s Very Large Telescope (VLT). På en höjd av 2 600 m befinner sig ESO:s Paranalobservatorium på en av de torraste platserna på jorden med osedvanligt många klara nätter, vilket erbjuder förstklassiga observationsmöjligheter. Bilden är tagen bara 12 minuter efter solens nedgång, men stjärnor kan redan ses på den molnfria himlen. Himlens ljusaste stjärna Sirius syns överst i bilden medan stjärnbilden Orion med sina tre bältesstjärnor vilar ovanför den närmsta kupolen. Allt eftersom mörkret faller blir objekten på stjärnhimlen talrikare och snart är förhållandena perfekta för vetenskapliga observationer i världsklass..

13 juli 2020: En komet från solsystemets yttre delar med namnet NEOWISE fotograferades av två ESO-medarbetare den 8 juli 2020 på himlen över ESO:s högkvarter och Supernova planetarium och besökscenter i Garching, Tyskland. Denna sällsynta besökare fick sällskap av ovanliga silverblå nattlysande moln med vackra vågformer på den norra delen av himlen. Kometens officiella beteckning är C/2020 F3 (NEOWISE) efter NASA:s rymdteleskop NEOWISE som upptäckte kometen i maj i år. Den 3 juli passerade kometen närmast solen och den avtar nu i ljusstyrka, men förväntas förbli synlig för blotta ögat under hela juli. Närmast jorden kommer kometen den 23 juli på ett avstånd av 100 miljoner kilometer. Kometens spektakulära svans orsakas av strålningen och värmen från solen, som gör att kometkärnans yttre skikt sublimerar. Det finns fortfarande en liten risk att kometen kan fragmenteras av solens värme, men om den förblir intakt återkommer den till solsystemets inre delar om cirka 6 800 år. ...

6 juli 2020: Denna vackra bild, tagen med FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph (FORS) på ESO:s Very Large Telescope (VLT), visar ett färggrannt stjärnfält med stjärnor i alla åldrar — vissa i förgrunden och vissa långt i bakgrunden. Färgerna i bilden har erhålllits med en monokrom kamera, som bara registrerar ljusets intensitet, genom att ta bilder genom flera filter som isolerar vissa våglängder i ljusets spektrum. Svartvita bilder tagna i olika filter kan kombineras genom att ge en färg till varje filter i datorn och lägga ihop dem så att en naturtrogen färgbild skapas. Denna del av himlen ligger i stjärnbilden Södra korset i en mycket ljus del av Vintergatan. Den togs som en del av ESO:s Cosmic Gems Programme, ett projekt för att avbilda intressanta, spännande eller visuellt anslående objekt med ESO:s teleskop, i syfte att användas för utbildning och utåtriktad verksamhet. Projektet utnyttjar teleskoptid som inte kan användas för vetenskapliga ...

29 juni 2020: Den 2 juli 2019 skedde ett sällsynt astronomiskt fenomen över ESO:s La Sillaobservatorium – en total solförmörkelse. La Sillaobservatoriet invigdes 1969 och ledde ESO till astronomins forskningsfront. Förra årets 50-årsjubileum uppmärksammade La Sillas fortsatta bidrag till vetenskapen och skedde av en ren händelse samtidigt som skuggan av en total solförmörkelse, umbran, passerade över observatoriet. Denna veckas bild visar den majestätiska totala solförmörkelsen, ett sällsamt fenomen som varade i knappt två minuter. Under en total solförmörkelse linjerar solen och månen upp sig och täcker varandra precis. Detta är möjligt eftersom månen befinner sig lika mycket närmare jorden än solen, som solen är större än månen. Himlens ljusaste stjärnor visar sig tillfälligt samtidigt som solens korona omringar månen likt silvervita strålar. En spektakulär händelse av detta slag sker inte på La Silla igen förrän år 2231.

22 juni 2020: Det tidiga gryningsljuset avslöjar ESO:s Residencia, det hotell där astronomer och ingenjörer bor medan de arbetar med teleskopen på Paranalobservatoriet i Chiles Atacamaöken. Bland teleskopen finns Very Large Telescope (VLT), VLT Survey Telescope (VST) — som är synliga i bakgrunden — samt VISTA (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy). Tack vare den torra omgivningen kallas Residensian ibland “oasen i öknen”. Landskapet är så anslående att hotellet figurerade i Quantum of Solace, en James Bondfilm från 2008. Utsikten mot Stilla havet i väster är spektakulär och byggnadens arkitektur är prisbelönt. Hotellet har över hundra rum, en restaurang, simbassäng och bastu. Där finns även en inbyggd trädgård, en tillflyktsort från ett av de hårdaste klimaten på jorden med extrem torka, hårda vindar, intensivt solljus och stora temperaturvariationer. ESO:s senaste och mest ambitiösa projekt, Extremely Large Telescope (ELT), byggs på den närbelägna bergstoppen Cerro Amazones och Residencian kommer att vara hem för ...

15 juni 2020: ESO:s La Sillaobservatorium har ett mycket stort antal klara nätter per år, och ljuset från de miljarder stjärnorna i Vintergatsbandet är en vanlig syn. En av La Sillaobservatoriets kupoler ses på denna veckas bild. Den rymmer ett av de tre 60 cm-teleskopen som ingår i ExTrA-projektet som påbörjade sina observationer 2017. Den primära uppgiften för ExTrA-projektet är att söka efter exoplaneter som passerar framför (transiterar) ljusa och närbelägna röda dvärgstjärnor. Syftet är att upptäcka så många transiterande planeter som möjligt, inklusive jordlika planeter i den beboeliga zonen, och att bestämma deras egenskaper. Dessa exoplaneter kommer sedan att studeras i detalj med de största teleskopen i världen för att få större kunskap om deras atmosfärer.

8 juni 2020: År 2016 reste fyra av världens främsta astrofotografer till ESO:s Paranalobservatorium i Chile med målet att föreviga vårt universum i högupplösta detaljrika bilder, bland annat för att användas i planetarievisningar. Under loppet av några veckor tog frtograferna UHD-bilder, intervallbilder i fulldomeformat och 360-gradiga panoraman av himlen och omgivningarna, ofta med hänförande resultat. En av de bilder som togs visar vi som denna veckas bild: Paranal under natten, hem för Very Large Telescope (VLT). Stjärnskådaren till höger i bild, som pekar på Vintergatans vackra båge, är ESO:s fotoambassadör Babak Tafreshi, en av fotoexpeditionens medlemmar. De enskilda teleskopen i VLT ses till vänster — fyra stora lådlika huvudteleskop och fyra mindre hjälpteleskop. Resultaten av ESO:s UHD-expedition 2016 används i ESO:s Supernova planetarium och besökscentrum, som öppnade i maj 2018. ESO Supernova är ett samarbete mellan ESO och Heidelberger Institut für Theoretische Studien, och byggnaden donerades av den tyska stiftelsen Klaus Tschira Stiftung. ...

1 juni 2020: En av de mest magkittlande insikterna från den moderna astronomiska forskningen är att himlen är full av världar kring andra stjärnor. Det blir allt mer uppenbart att över hälften av alla stjärnor omges av planeter. Ett av dessa exoplanetsystem kan ses i denna majestätiska Veckans bild. Radioantennerna på bilden tillhör de 66 som ingår i Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) som är belägen på Chajnantorplatån i Chiles Atacamaöken. Två ljusa stjärnor ses rakt ovanför antennen i mitten. Den ljusaste av dessa två stjärnor är Alpha Centauri, ett trippelstjärnesystem på drygt fyra ljusårs avstånd och den närmaste av solens grannar. 2016 upptäcktes en exoplanet som fick beteckningen Proxima b i den beboeliga zonen kring den närmaste av dessa stjärnor (Proxima Centauri) genom observationer med bland annat ESO:s teleskop. En annan värld kan också ses på denna majestätiska himmel, en värld på betydligt mindre avstånd. Vid bildens övre kant ses två röda ...

25 maj 2020: På denna bild poserar en av ESO:s fotoambassadörer, Babak A. Tafreshi, under den magnifika södra stjärnhimlen. Han står på Miñiques vulkanområde i Antofagastaregionen i den chilenska Atacamaöknen. Här är också ESO:s Paranalobservatorium och Very Large Telescope (VLT) beläget, ett teleksop som oförtröttligt undersöker himlens alla exotiska objekt som gammablixtar, exoplaneter och supermassiva svarta hål. Vardera av VLT:s fyra huvudteleskop kan se objekt som är fyra miljarder gånger svagare än de som kan ses för blotta ögat, vilket ger teleskopet en enormt förbättrad förmåga att undersöka vårt universum. Men himlen över Atacamaöknen tillhör också de klaraste och mörkaste på jorden – det är därför inte underligt att Babak beundrar det han ser. Den ljusa oregelbundna fläcken som dominerar himlen är det Stora magellanska molnet (LMC), en av flera dvärggalaxer som kretsar kring Vintergatan. Den tillhör den Lokala galaxgruppen och är på 163 000 ljusårs avstånd Vintergatans största följeslagare. Tidigare klassificerades LMC ...

18 maj 2020: Denna veckas bild visar ett samverkande galaxpar med beteckningen Arp 271. Individuellt har dessa likstora spiralgalaxer katalognamnen NGC 5426 och 5427. Det är möjligt att galaxerna är på väg att smälta samman med varandra, vilket i så fall kommer leda till att stjärnbildningstakten ökar under de kommande miljoner åren. Vissa av systemets yngsta stjärnor kan ses som en brygga mellan de två galaxerna. Även vår egen Vintergata och den närmaste stora spiralgalaxen, Andromedagalaxen, kommer sannolikt att kollidera med varandra, vilket sker om cirka fem miljarder år. Galaxerna ligger över 120 miljoner ljusår bort i Jungfruns stjärnbild och upptäcktes av den tysk-brittiske astronomen William Herschel 1785. Herschel var en produktiv vetenskapsman som upptäckte både värmestrålning och planeten Uranus. Detta galaxpar har även visats tidigare som Veckans bild: http://www.eso.org/public/images/potw1035a/

11 maj 2020: Vissa självporträtt är bättre än andra, och denna bild av ESO:s fotoambassadör Petr Horálek är nog bättre än de flesta! Här badar himmelske fotografen i ljuset från Vintergatan och ser obetydlig ut under den höga och magnifika himlasfären. Horálek står på en av de högsta och torraste platserna på jorden bland antennerna i Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA). ALMA befinner sig på Chajnantorplatån på 5000 meters höjd i den chilenska Atacamaöknen. Dess antenner är känsliga för våglängder mellan radioområdet och infrarött ljus, utmärkta för att studera extremt kalla och avlägsna objekt i universum, liksom livsnödvändiga molekyler och stjärnor och planetsystem i bildande. ALMA kan se universums yttersta gräns och gör det möjligt för astronomer att undersöka hur universum bildades. De mörka, torra och klara himlarna över Chile gör att landet till ett av de bästa i världen för studier av universum. Professionella astronomer använder sig av avancerade teleskop och instrument, ...

4 maj 2020: Gryningens ankomst på ESO:s La Sillaobservatorium avslöjar himlen bortom jorden i all sin prakt. Vintergatan sträcker sig högt över huvudet som ett lysande skyltfönster av miljoner stjärnor, med silhuetter av mörka stoftmoln i förgrunden. Molnen av interstellärt stoft är tätast i riktning mot stjärnbilden Skytten, där Vintergatans centrum ligger och kring vilket galaxens vackra spiralarmar roterar. Det galaktiska centret hyser också ett supermassivt svart hål som avger enorma mängder energirik strålning som ett resultat av infallande material från dess omgivning (Sagittarius A*). Det svarta hålets egenskaper har kartlagts med ESO:s teleskop. En nästan tre decennier lång studie med flera av de största teleskopen, inklusive ett av 8,2-metersteleskopen som ingår i Very Large Telescope (Yepun) vid Paranalobservatoriet och 3,5-meters New Technology Telescope på La Silla, har gjort det möjligt att följa stjärnors rörelser runt det svarta hålet. Observationerna har avslöjat det svarta hålets avstånd från jorden och dess massa, omkring 4 ...

27 april 2020: Denna veckas bild visar den magnifika Vintergatan över Very Large Telescope (VLT) vid ESO:s Paranalobservatorium, och visar vilken detaljrikedom som kan ses på en riktigt mörk himmel i den Chilenska Atacamaöknen. På Paranal är Vintergatsbandet så ljust under månfria nätter att det kan kasta en skugga på marken! Bilden visar oräkneliga stjärnor, mörka stråk av stoft och ljusa nebulosor av lysande vätgas. I molnen sker stjärnbildning: energirik strålning från nyfödda stjärnor joniserar den omgivande vätgasen och får den att utstråla rött ljus. Nedanför Vintergatsbandet ses det Stora magellanska molnet, en dvärggalax som kretsar kring Vintergatan. Varje natt observerar VLT, världens mest avancerade teleskop, natthimlen. VLT utgörs av fyra stora teleskop, som alla kan ses på bilden, och fyra mindre flyttbara hjälpteleskop, varav ett kan ses långt i bakgrunden till vänster om det närmaste stora teleskopet. Varje stort teleskop har en 8,2 meter stor spegel som kan fånga objekt fyra miljarder ...

20 april 2020: Denna veckas bild visar två av de tre nya ExTrA-teleskopen på ESO:s La Sillaobservatorium i Chile på en höjd av över 2000 meter i Atacamaöknen. Dessa teleskop söker genom himlen efter jordliknande världar runt röda dvärgar av M-typ, stjärnor som är mindre och svalare än solen. En “fallande stjärna” blinkar till på himlen över teleskopen, skenbart på väg mot horisonten. Trots sitt namn är fallande stjärnor små korn av grus eller stoft som med hög fart når jordens atmosfär och brinner upp, så kallade meteorer. Ute i rymden mellan planeterna och de andra kropparna i solsystemet kallas de meteorider. Stjärnfall är inte bara vackra utan bär också med sig viktig information. Riktningen på meteorens spår berättar varifrån den kommer och dess ljusstyrka säger något om dess storlek. En meteor som tar sig igenom jordens atmosfär och landar på marken kallas meteorit. Dessa undersöks i laboratorier för att utröna deras sammansättning ...

13 april 2020: Mellan den 18 och 20 juli 2017 befann sig intensiva åskstormar över västra Tyskland, vilka startade ett flertal bränder och orsakade kraftiga översvämningar. Dessa farliga stormar var också majestätiskt vackra. I Garching bei München, där ESO:s huvudkontor är beläget, fotograferade ESO:s fotoambassadör Petr Horalek ett av åskmolnen över motorvägen mellan München och Berlin. Himlen kring molnet är purpurfärgad. Exotiska färger som rött, grönt, orange och violett indikerar vanligen att laddade partiklar finns i atmosfären. Färgen på himlen beror också på temperaturen hos blixtarna, avståndet till observatören, ljusets spridning i atmosfären och tiden på dagen. Då de flesta kraftiga åskstormar sker under eftermiddagen, som den på bilden, är också färgerna starka. Den vanligaste färgen är purpur som brukar åtfölja regnrika bymoln.

6 april 2020: Två ingenjörer utför underhållsarbete på ett av de stora teleskopen i ESO:s Very Large Telescope (VLT). Precis som ett mänskligt öga måste den känsliga optiken undersökas regelbundet för att garantera att den levererar de bästa möjliga bilderna. De enorma 8,2 meter stora speglarna i de fyra stora VLT-teleskopen skyddas av sina observatoriebyggnader från det hårda klimatet i den omgivande öknen. Men speglarna måste ända rengöras då och då eftersom även lätt nedsmutsning kraftigt kan försämra teleskopens prestanda. De mycket små stoftpartiklarna som rör sig i luften i Atacamaöknen försämrar inte bara bildkvaliten, de har också en mekaniskt nötande effekt på optiken. Det betyder att speglarna dels måste rengöras regelbundet, men de behöver även omaluminiseras med jämna mellantrum. Detta avsnitt av ESOcast visar hur denna process går till. Denna veckas bild togs av ESO:s fotoambassadör Gerhard Hüdepohl, tidigare elektronikingenjör på Cerro Paranal.

30 mars 2020: Denna veckas bild visar Vintergatan som majestätiskt sträcker sig över den Chilenska Atacamaöknens himmel. Mörka stråk av interstellärt stoft blandas med den ljusa glöden från het gas och miljontals stjärnor. Resultatet liknar i någon mån rökmolnet från en nyligen uppskjuten rymdraket. Himlen visar sig över Paranalobservatoriet där ESO:s Very Large Telescope (VLT) är beläget, ett högteknologiskt observatorium med fyra stora och fyra mindre, flyttbara teleskop. Tillsammans kan de fungera som en interferometer där ljuset från de enskilda teleskopen kombineras för att studera himmelsobjekten i häpnadsväckande detaljrikedom. VLT har stått för ett flertal vetenskapliga genombrott under åren. Bland annat har det följt rörelserna hos de stjärnor som kretsar med raketfart kring Vintergatans centrum, vilket tyder på förekomsten av ett supermassivt svart hål, Sagittarius A*.